nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.


2 kommentarer

WODnesday

Just hemkommen från jobbet/gymmet. Nygamla blåsor på handflatorna, värkande muskler och röd i fejset. Som det ska vara efter två intensiva WOD:ar. Ja, ni har ju en del att ta igen på min träningsfront – både bra och dåligt. Och hur jag ska hinna uppdatera om allt vet jag inte, men ni ska få inblickar. Det lovar jag. As for now… Har kört Crossfit i en sisådär två och en halv vecka nu. Behövde en rejäl spark i baken, en fet utmaning och någon som sa åt mig vad jag skulle göra. För ni förstår (fast det kanske ni inte alls gör – för det gjorde INTE jag tidigare) att ibland kan det vara svårt att finna energin och engagemanget för den egna träningen när man lägger ned så mycket av sin tid och energi åt att engagera sig i andras. För så kan jag känna ibland, eller har gjort mycket, den senaste tiden. Ni vet, när man befinner sig i något helt nytt och inte hunnit finna vare sig balans eller fotfäste riktigt.

Så, Crossfit alltså. Det började som en engångsgrej – en utmaning från Omid. Vi skulle köra ihop en dag och han såg nog på mig att jag behövde en fet kick i nyllet för att tagga till – and believe me – jag fick en! Trodde jag skulle dö efter första 10 minutrarna av ”Hundringen” (100 chins, 100 push ups, 100 squats och 100 situps), så gissa om man kände att man levde när hundringen följdes av en 20 minuters AMRAP av 12:or i marklyft, push press, toes to elbows och boxjumps. Mhm… Vansinnes-passet from HELL. Och precis vad jag behövde. En utmaning – utan fokus på att lyfta tyngre och tyngre (förutsättningarna är inte riktigt rätt just nu), utan på att förbättra de andra resultaten. Tider, teknik, kondis och den mentala djävlar-anamma-rösten som lyst med sin frånvaro ganska mycket senaste halvåret. Precis där befinner jag mig alltså just nu. Letar mig tillbaks till go-getter-Nicole. Viljan. Motivationen med stort M. För NEJ – motivation är sällan gratis. Åtminstone inte i längden. Och den måste jobbas lika aktivt för som med kroppshållningen; bra dagar går det av sig självt, de sämre dagarna är det ett himla jobb och aktivt tänkande som ska till.

Anyways people. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att vara sjukt jäkla tacksam. För att jag idag äntligen fick träna med mannen igen (det händer alltför sällan these days). För mina hårt kämpande klienter som lyst upp min dag. För fantastiskt fina vänllegor (vän/kollega alltså) och deras genuina engagemang i mig/oss. För att jag inte tycker det är lika jobbigt att stå på det jädrans löpbandet längre. För att det varit sol hela dagen och jag sluppit frysa (which I hate). För att jag varje dag får komma hem till en tokrolig hund som överöser mig med ovillkorlig kärlek. För att världens finaste mamma dök upp, sov över och lämnade små kärleksfulla spår efter sig. För fina ”hund-grannar” som plockade med sig Eldar till Gärdet på bus och möjliggjorde träningspasset med kärleken. Och för er fina som fortfarande tittar in och lämnar fina ord efter er. Ni har varit saknade!

wodnesday(1)DAGENS WOD:AR

”Elizabeth”

3 x 21/15/9 reps – Ryck & dips

”Helen”

AMRAP 20 min – 400 m löpning, 21 KB-swingar & 12 chins

Annonser


6 kommentarer

BOOM

20130308-170158.jpg

Så himla kul pass! Och en grym träningsvecka! Känslan i kroppen efter en sånhär vecka är pretty damn nice. Trött och mör men så himla full av energi och liv. Yeah, you guys vet ju vad jag pratar om.

Bonuspasset idag blev bröst, rygg och avslutningsvis en pulshöjare.
Bröst – 6 set rak hantelpress (hittade en kille som car snäll och passade sista två seten – nääästan så jag vågar mig på PB-vikten nästa gång om axeln känns medgörlig!), 3 set lutande hantelpress, 3 set crossovers i c.c & 3 set armhävningar. (Dog!)
Rygg – 3 set breda latsdrag, 3 set lats pulldowns, 3 set hantelrodd
Pulshöjare – Kettlebellswingar, tabata-style.

BOOM! Så jädrans skoj! Dessutom ännu lite roligare att Omid dansade nere i stora salen och kom upp till gymmet för att säga hej. Fint med grymma kollegor!


1 kommentar

Post workout

20130205-142148.jpg
Här sitter jag kvar på jobbet och samlar ork nog att åka hem och plugga. Avslutade nyligen mitt axelpass som jag körde efter att ha kört ett pass för ryggen med Omid och nu är jag pretty skakis. Knaprar på riskakor och dricker protte (TACK Annie för att du skrev om caramel-prottet på bloggen för jag älskart!) och skrattar lite åt hur jag har svårt att skriva med såhär skakiga fingrar.

Körde olika chins och roddar på tyggpasset idag. Förväntar mig en störd träningsvärk efter den riktigt bra kontakten jag fick idag och efter att ha fått ett vakande öga som hjälpt mig att finslipa tekniken. Har fortfarande svårt att få bak och stabilisera axlarna – särskilt högra som gärna åker fram efter skadan – så det finns verkligen att jobba på där.

Riktigt skönt att känna sig trött och mör i kroppen igen. Och vilken tur jag hade som lyckades tajma in Omids ryggpass – för jag behövde verkligen den motivationen idag. Så skönt med nya insights, feedback och framförallt push. För det är något jag saknar som ini…! Jag blev verkligen bortskämd med världens – nej universums – bästa träningspartner för ganska exakt ett år sen och det finns ingen som riktigt kan fylla den platsen efter det. Nu när vi inte tränar på samma gym eller samma tider längre. Jag måste erkänna jag varje dag typ ber böner (!!) om att omständigheterna ändras så att vi kan köra ihop igen för det är verkligen inte samma sak utan Viking. Han fick mig att ge dom där 10 sista procenten, när man redan trodde man gett 100%, som liksom tog träningen till en helt ny nivå. Just nu lyckas jag knappt komma i närheten kan jag känna. So yeah, jag saknar min partner in crime på träningsgolvet. Jag saknar det with a passion!


2 kommentarer

Today has been a good day

20130128-191652.jpg

Min måndag har inneburit plugg, ett gäng PT-konsultationer och träning. Sitter här med stumma ben, trötta axlar och ett enormt lugn i hela kroppen. Fantastisk känsla såhär på kvällskvisten. Och jag ska inte bli långvarig här – för jag ska alldeles strax stänga ner all elektronik och mysa ner mig med min bok tills jag somnar. Som förr i tiden. Som jag har lovat att jag ska. Har tusentals böcker jag börjat läsa lite här och var men inte funnit lugnet att läsa ut. Men innan dess ville jag bara berätta lite kort om dagens träningspass med kollegan Walter Zuniga.

Ben, gav jag som förslag. Just nu, när jag känner mig ur form och rätt svag (har nog en hel del att göra med att jag dragit ner på mycket av kolhydraterna sen en dryg vecka tillbaks – kroppen har inte riktigt vant sig) kändes det viktigt att få värsta passet avklarat för veckan. Det hjälper motivationen något kan jag tycka – att veta man har det roligaste kvar sen. Benpass är något jag hyser en stark hatkärlek till, men nu såhär när man inte varit igång ordentligt så är det nog mest hat 😉 Krävs en himla massa av huvudet för att inte kasta in handduken helt under övningarna och varje set man tar sig igenom är en enorm vinst känns det som. Nåja, ben blev det i alla fall idag. Och axlar.

Det är alltid lite spännande att träna med någon man aldrig tränat med förut. Och alltid lite klurigt innan man räknat ut hur den andre funkar, vilket pepp som ger effekt och när man ska hoppa in med passning. Och vilka övningar som hamnar på programmet!! Idag var det en hel del nytt för mig; superroligt och inspirerande. Men satan i gatan vad kämpigt! Nervsystemet blev bergis rätt chockat och undrade vad sjutton jag höll på med.

Har ni hört talas om Matrix Squats? Well, jag har då aldrig hört ett ord om det. vad jag hittills förstår så finns det massor av olika varianter och jag tänker ta reda på mer, men för att ge er ett exempel – dagens Matrix Squats:

  • 10 x Staggered squats, höger ben
  • 10 x Staggered squats, vänster ben
  • 10 x Inåtroterad squat (tänk kobent)
  • 10 x Utåtroterad squat (tänk plié)
  • 10 x back squat

Detta är alltså ett set Matrix Squats, varianten vi körde tre set idag. Utöver det körde vi:

  • 10 x 3 Raka marklyft
  • 10 x 3 ”Blottaren”, axlar
  • 10 x 3 Baksida axlar (maskin)
  • 10 x 3 Axelpress med hantlar

Jobbigt som ini… Kände mig sååå svag (!!!), men så nöjd och endorfinig (jodå, det är väl ett ord? 😉 ) över att ha genomfört det. Och så glad över att träna med någon som hejade på, passade och kom med lärorika tips. Det hjälper motivationen på traven 🙂 Nu ska jag hoppa i säng med min bok. Och imorgon kommer jag definitivt inte kunna gå.


3 kommentarer

Mental styrketräning?

mental strength

Här ligger jag i soffan och varvar ned till Passengers sköna röst. Nedvarvning. Jag har lovat mig själv att bli mycket bättre på det – som jag var förr i tiden. Innan jag blev så jädrans duktig på att oroa mig inför framtiden. Och visst var det mycket lättare att ta motvinden då, att stå fast och bestämd och kämpa sig igenom. Min motståndskraft, den mentala styrkan, får näring så. Jag tränar den på gymmet, föder den under vilan. För mental styrka i all ära, men gör man aldrig något för att fylla på den så tar även den slut förr eller senare. Som med så mycket annat. Och det är nog kanske det som varit det kämpigaste med hela den här hösten/vintern som passerat – jag har inte funnit tid eller lugn nog att ta hand om den delen av mig själv. Den där allra viktigaste av delar som ofta är livsavgörande.

Det är kämpigt att ta sig tillbaks. Jag kommer aldrig någonsin sticka under stol med den saken. Det är otroligt kämpigt, både fysiskt och mentalt. Många gånger tycker jag faktiskt att det är svårare att ta sig tillbaks nu, när man vet hur bra formen en gång känts och har fantastiska prestationer att jämföra med, än den där allra första gången jag gav mig in i fighten. Jag hade ju inte något bättre att jämföra med då, bara sämre. Men det är ju så. Man faller som hårdast när man flugit som högst. Och det är ju därför det är så jädrans viktigt att ta hand om den mentala rösten. För nej, den kommer inte av sig själv. Det är lika mycket styrketräning i att få den att bli stark, som det är när man jobbar med kroppen. Ibland kanske mer. För det finns så satans mycket därute i världen som gör sitt allra bästa för att besegra ens inre styrka och tron på sig själv. Och just därför är det så väldigt viktigt att ta hand om sig och sitt inre.

Så, jag kommer återinföra mina mer eller mindre ”tysta helger”. Och ta minst en timme varje kväll, innan jag går och lägger mig, bara för att andas ut.  Ta tid för mig och det som stärker mitt inre. Vara utomhus mer, njuta av frisk luft och vackra vyer. Stänga av tv:n, datorn och lägga mobilen åt sidan – byta ut allt mot böcker. Lyssna på musik medan jag ligger i en solfläck på golvet och bara njuta av att känna värmen mot min hud. Skriva dagbok igen – för att bättre se mönster i mitt beteende, för att ventilera, för att utvecklas och växa. Ta upp målandet på nytt, det färgglada och otvungna. Det som föds ut spontaniteten och känslor, snarare än planering och tankar. Spendera tid med vänner och familj som hamnat i bakgrunden de senaste månaderna. Och jag vill, som jag tidigare nämnt, få in yoga i mitt liv. Lära mig på riktigt.

Avsätter ni tid för att varva ned? Och tränar ni någonsin er mentala styrka?


1 kommentar

Korvstoppning pågår

20130124-200421.jpg
Det har varit lite dåligt på uppdateringafronten idag… Försöker fortfarande komma tillbaks till gamla rutiner och finna någon form av balans mellan allting och det tar sin lilla tid. Även om det handlar som en sådan enkel sak som att blogga.

Idag började jag dagen med att åka iväg till Sportlife Garnisonen för att möta upp två av mina PT-kunder. Det är kul att äntligen få ett ansikte till personer jag tidigare bara pratat i telefon eller mailat med ett par dagar nu, även om jag fortfarande inte riktigt kommit över nervositeten helt. Antar det är lite så i början när allting är nytt och ovant. Efter konsultationerna bokade vi in våra första träningspass ihop och jag ser riktigt fram emot det (även om jag samtidigt är skitskraj haha!). Hade också en liten sit down med min kollega Walter Zuniga där vi gick igenom en del av det rent administrativa med arbetet, men också pratade en del om egen träning. Bokade in några gemensamma träningspass nästa vecka, vilket jag ser fram emot.

Resten av dagen har inneburit plugg, plugg, plugg. Med en hjärna som är rätt trött på skolböcker by now (även om det är superkul att lära sig så har jag aldrig tyckt om själva korvstoppnings-delen med att gå i skola haha) så känns det som att det går ofantligt trögt. Men what to do? Imorgon är det tentadags igen så det är bara att fortsätta nöta.

Kan i alla fall glädjas över träningsvärken lite här och var medan jag sitter här och nöter. Det gör fortfarande ont i hamstrings när jag sitter ner (efter måndagens AMRAP), ryggen känns som om den blivit överkörd av en ångvält och biceps känns helt krossade efter igår. Nice!


2 kommentarer

Axlar och den mentala rösten

20121218-122957.jpg

Nyss hemkommen från Sportlife. Blev visst ett gästpass där idag med, efter min intervju part 2. Skönt att få träna på ett nytt ställe när huvudet så väldigt mycket behöver ett miljöombyte från mitt gamla ställe. Även om man alltid känner sig lite vilsen när man tränar på ett nytt ställe där man inte vet vart saker finns. Men skönt för huvudet idag!

Att skada mig har gjort mycket med mitt huvud. Har påverkat mitt sätt att tänka väldigt starkt och tyvärr inte alltid på ett positivt sätt. För det är inte smärtan man är rädd för – den man känner när man tränar ibland – utan den största rädslan ligger i att hamna i skiten igen. Jag är så rädd för att helt plötsligt gå sönder igen och knappt kunna lyfta armen eller sova på nätterna för att smärtan är så djup. Och det har verkligen påverkat den mentala rösten. Ni vet, den som annars hejat på och ropat ”kom igen, du fixar det! Ett rep till, ett rep till – du fixar det!”, just den rösten har fått sig en ordentlig törn. Och det kräver enorm energi att ta fram den igen. Det är DET jag kämpar med idag. Det mentala. Det är den allra största boven. Och det märks så tydligt när jag har någon som coachar, som tror på mig när jag själv inte riktigt gör det, att jag besitter mer styrka, ork och go än jag själv tror i svaga stunder. Kan ni känna igen er i det där? Ni som också blivit skadade? Hur tar ni er över den mentala biten?

Idag körde jag ett axelfokuserat pass för första gången på väldigt länge. Tyngre än på länge, fler set och tills mjölksyran gjorde mig alldeles stum. Och jag fick inte ont – the bad way – en enda gång. Även om jag fick kämpa som en galning för att inte högerskuldran skulle hamna uppe vid örat, som den så gärna gör numera för att kompensera. För att min kropp också verkar ha blivit rädd för smärtan. Och jag vågade till och med slappna av, ha lite kul! DET var också längesen när vi pratar axel. Och det känns som en helt enorm seger för mig, även om jag i våras kanske skulle ha ansett passet vara ”mediokert”. Men små steg framåt. Det är så man får tänka. Små steg kommer ta mig fram det med, även om det kanske tar lite längre tid.

Passet:

Uppvärmning på löpbandet.

Axlar – (superset) Frontlyft/sidolyft – Axelpress – Repdrag i c.c, baksida – Dumbell raises (stång)

Mage – (triset) Magdödaren/planka på bosu/russian twist med medicinboll – 2 set kettlebellsswingar