nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.


2 kommentarer

WODnesday

Just hemkommen från jobbet/gymmet. Nygamla blåsor på handflatorna, värkande muskler och röd i fejset. Som det ska vara efter två intensiva WOD:ar. Ja, ni har ju en del att ta igen på min träningsfront – både bra och dåligt. Och hur jag ska hinna uppdatera om allt vet jag inte, men ni ska få inblickar. Det lovar jag. As for now… Har kört Crossfit i en sisådär två och en halv vecka nu. Behövde en rejäl spark i baken, en fet utmaning och någon som sa åt mig vad jag skulle göra. För ni förstår (fast det kanske ni inte alls gör – för det gjorde INTE jag tidigare) att ibland kan det vara svårt att finna energin och engagemanget för den egna träningen när man lägger ned så mycket av sin tid och energi åt att engagera sig i andras. För så kan jag känna ibland, eller har gjort mycket, den senaste tiden. Ni vet, när man befinner sig i något helt nytt och inte hunnit finna vare sig balans eller fotfäste riktigt.

Så, Crossfit alltså. Det började som en engångsgrej – en utmaning från Omid. Vi skulle köra ihop en dag och han såg nog på mig att jag behövde en fet kick i nyllet för att tagga till – and believe me – jag fick en! Trodde jag skulle dö efter första 10 minutrarna av ”Hundringen” (100 chins, 100 push ups, 100 squats och 100 situps), så gissa om man kände att man levde när hundringen följdes av en 20 minuters AMRAP av 12:or i marklyft, push press, toes to elbows och boxjumps. Mhm… Vansinnes-passet from HELL. Och precis vad jag behövde. En utmaning – utan fokus på att lyfta tyngre och tyngre (förutsättningarna är inte riktigt rätt just nu), utan på att förbättra de andra resultaten. Tider, teknik, kondis och den mentala djävlar-anamma-rösten som lyst med sin frånvaro ganska mycket senaste halvåret. Precis där befinner jag mig alltså just nu. Letar mig tillbaks till go-getter-Nicole. Viljan. Motivationen med stort M. För NEJ – motivation är sällan gratis. Åtminstone inte i längden. Och den måste jobbas lika aktivt för som med kroppshållningen; bra dagar går det av sig självt, de sämre dagarna är det ett himla jobb och aktivt tänkande som ska till.

Anyways people. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att vara sjukt jäkla tacksam. För att jag idag äntligen fick träna med mannen igen (det händer alltför sällan these days). För mina hårt kämpande klienter som lyst upp min dag. För fantastiskt fina vänllegor (vän/kollega alltså) och deras genuina engagemang i mig/oss. För att jag inte tycker det är lika jobbigt att stå på det jädrans löpbandet längre. För att det varit sol hela dagen och jag sluppit frysa (which I hate). För att jag varje dag får komma hem till en tokrolig hund som överöser mig med ovillkorlig kärlek. För att världens finaste mamma dök upp, sov över och lämnade små kärleksfulla spår efter sig. För fina ”hund-grannar” som plockade med sig Eldar till Gärdet på bus och möjliggjorde träningspasset med kärleken. Och för er fina som fortfarande tittar in och lämnar fina ord efter er. Ni har varit saknade!

wodnesday(1)DAGENS WOD:AR

”Elizabeth”

3 x 21/15/9 reps – Ryck & dips

”Helen”

AMRAP 20 min – 400 m löpning, 21 KB-swingar & 12 chins


2 kommentarer

Hjärtvärme

Så var ännu en dag över och alldeles strax ska jag hoppa i säng. Ville bara titta in och dela med mig av dagens höjdpunkt:

20130312-215206.jpg

Fick sms:et av en kund efter vårt pass idag – kan ni tro att det värmde i lilla hjärtevrån eller vad? Så kul att få den typen av gensvar hos kunder, det gör jobbet så mycket roligare än det redan är och jag uppskattar den fina lilla gesten något enormt.

Andra bilden är kvällens middag som mannen ordnat tills jag snubblat in genom dörren efter jobb och träning. Blev ett axel-/magpass idag som vart riktigt bra! Men vi tar det imorgon. Nu måste jag ta natt innan jag däckar i soffan!


7 kommentarer

Happy Wednesday

20130206-160220.jpg

Nerverna började äntligen ge med sig idag. Nej kanske inte konstant, men tillräckligt mycket för att slappna av och ha riktigt kul med klienterna. Känslan när en klient efter passet ligger på golvet, dödstrött, men ändå gör tummen upp. Bästa passet på riktigt länge! Hemskt och underbart, precis som det ska vara! Det här vill jag absolut köra igen! utbrister människan och spricker upp i ett enda stort leende. Jäkligt fin känsla – och boost för självförtroendet. Jag kan ju! Ju mer jag vågar slappna av desto bättre märker jag att jag själv blir. Så skönt. Nu ska jag bara fortsätta jobba på den biten och på att lära mig mer, mer, mer.

Strax innan lunch körde jag ett apjobbigt pass för mage/armar. Ville typ spy på allvar. Men fan vad härligt att känna sig så slut i musklerna efteråt! (Märks dessutom ordentligt att jag var död i ryggen efter igår..) Körde bland annat en superset till failure med bosu-planka och russian twist och fick publik. Kvinnan tittade med stora ögon och frågade om det där kändes och jag kunde inte annat än att skratta och nicka. För nog känns det alltid. Som sjutton. Nöjd med passet. Nöjd med att inte ha tvingat mig igenom det idag kan faktiskt känt mig ganska motiverad – äntligen.

Aja people. Nu ska jag strax möta upp dagens sista klient och på begäran introducera gymets maskiner för henne. Sen blir det hem till kärleken och skolböckerna.


1 kommentar

Friiiiiday – ett steg närmare landet

Fredag och det är dags för mig och träningsvärken att ta tag i en tenta igen. Vill verkligen bara ha allt färdigt nu och inte behöva fokusera på hundra saker samtidigt. Men vissa saker tar längre tid att nöta än andra och när man inte längre har ALL tid att lägga på pluggandet är det kanske inte helt konstigt att det inte går lika fort fram heller. Men aja, skam den som ger sig. Det är bara att fortsätta stånga vädursskallen i väggen ett tag till, tills jag blir helt färdig med tentorna och kan andas ut. Längtar till den dagen man känner man kan koncentrera sig 100% på jobbet istället och känna sig lite trygg i allt man kan och lärt sig. För det tar lite tid det där, att lära sig och att våga slappna av och luta sig tillbaks. För kunskapen finns ju där – man måste bara våga lita på den och sig själv.

Men fredag innebär också ett steg närmare mental uppladdning. Jepp, ikväll åker vi till landet igen för en tyst, härlig helg och nästa helg hela vägen till skog-skogen och min familj. Blir dessutom första gången jag får träffa lilla systersonen Milou och jag längtar mig tokig efter dom alla nu.

20130201-123341.jpg


3 kommentarer

Mental styrketräning?

mental strength

Här ligger jag i soffan och varvar ned till Passengers sköna röst. Nedvarvning. Jag har lovat mig själv att bli mycket bättre på det – som jag var förr i tiden. Innan jag blev så jädrans duktig på att oroa mig inför framtiden. Och visst var det mycket lättare att ta motvinden då, att stå fast och bestämd och kämpa sig igenom. Min motståndskraft, den mentala styrkan, får näring så. Jag tränar den på gymmet, föder den under vilan. För mental styrka i all ära, men gör man aldrig något för att fylla på den så tar även den slut förr eller senare. Som med så mycket annat. Och det är nog kanske det som varit det kämpigaste med hela den här hösten/vintern som passerat – jag har inte funnit tid eller lugn nog att ta hand om den delen av mig själv. Den där allra viktigaste av delar som ofta är livsavgörande.

Det är kämpigt att ta sig tillbaks. Jag kommer aldrig någonsin sticka under stol med den saken. Det är otroligt kämpigt, både fysiskt och mentalt. Många gånger tycker jag faktiskt att det är svårare att ta sig tillbaks nu, när man vet hur bra formen en gång känts och har fantastiska prestationer att jämföra med, än den där allra första gången jag gav mig in i fighten. Jag hade ju inte något bättre att jämföra med då, bara sämre. Men det är ju så. Man faller som hårdast när man flugit som högst. Och det är ju därför det är så jädrans viktigt att ta hand om den mentala rösten. För nej, den kommer inte av sig själv. Det är lika mycket styrketräning i att få den att bli stark, som det är när man jobbar med kroppen. Ibland kanske mer. För det finns så satans mycket därute i världen som gör sitt allra bästa för att besegra ens inre styrka och tron på sig själv. Och just därför är det så väldigt viktigt att ta hand om sig och sitt inre.

Så, jag kommer återinföra mina mer eller mindre ”tysta helger”. Och ta minst en timme varje kväll, innan jag går och lägger mig, bara för att andas ut.  Ta tid för mig och det som stärker mitt inre. Vara utomhus mer, njuta av frisk luft och vackra vyer. Stänga av tv:n, datorn och lägga mobilen åt sidan – byta ut allt mot böcker. Lyssna på musik medan jag ligger i en solfläck på golvet och bara njuta av att känna värmen mot min hud. Skriva dagbok igen – för att bättre se mönster i mitt beteende, för att ventilera, för att utvecklas och växa. Ta upp målandet på nytt, det färgglada och otvungna. Det som föds ut spontaniteten och känslor, snarare än planering och tankar. Spendera tid med vänner och familj som hamnat i bakgrunden de senaste månaderna. Och jag vill, som jag tidigare nämnt, få in yoga i mitt liv. Lära mig på riktigt.

Avsätter ni tid för att varva ned? Och tränar ni någonsin er mentala styrka?


1 kommentar

Korvstoppning pågår

20130124-200421.jpg
Det har varit lite dåligt på uppdateringafronten idag… Försöker fortfarande komma tillbaks till gamla rutiner och finna någon form av balans mellan allting och det tar sin lilla tid. Även om det handlar som en sådan enkel sak som att blogga.

Idag började jag dagen med att åka iväg till Sportlife Garnisonen för att möta upp två av mina PT-kunder. Det är kul att äntligen få ett ansikte till personer jag tidigare bara pratat i telefon eller mailat med ett par dagar nu, även om jag fortfarande inte riktigt kommit över nervositeten helt. Antar det är lite så i början när allting är nytt och ovant. Efter konsultationerna bokade vi in våra första träningspass ihop och jag ser riktigt fram emot det (även om jag samtidigt är skitskraj haha!). Hade också en liten sit down med min kollega Walter Zuniga där vi gick igenom en del av det rent administrativa med arbetet, men också pratade en del om egen träning. Bokade in några gemensamma träningspass nästa vecka, vilket jag ser fram emot.

Resten av dagen har inneburit plugg, plugg, plugg. Med en hjärna som är rätt trött på skolböcker by now (även om det är superkul att lära sig så har jag aldrig tyckt om själva korvstoppnings-delen med att gå i skola haha) så känns det som att det går ofantligt trögt. Men what to do? Imorgon är det tentadags igen så det är bara att fortsätta nöta.

Kan i alla fall glädjas över träningsvärken lite här och var medan jag sitter här och nöter. Det gör fortfarande ont i hamstrings när jag sitter ner (efter måndagens AMRAP), ryggen känns som om den blivit överkörd av en ångvält och biceps känns helt krossade efter igår. Nice!


4 kommentarer

At work

20130122-155010.jpg
Här sitter jag på jobbet och käkar mellis. Har tillbringat eftermiddagen med att ringa runt till mina PT-klienter för att boka in våra första möten och faktum är att telefonskygga jag har riktigt kul. Alla jag fått tag på har låtit glada och trevliga och nu ser jag riktigt fram emot att få köra igång med dom. Första konsultationen har jag redan imorgon! Pirr i magen sa det där.