nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.

The end is just a new beginning

Lämna en kommentar

Så jag tänkte det var dags att ta hand om min försummade blogg. Idag är det måndag och min första lediga dag sedan steg två på PT School började – snacka om att den behövs. Folk har gått och dragit på förkylningar som inte riktigt brutit ut (ni vet såna som bryter ut så snart man slappnar av) och kropparna våra är slitna efter 9 dagar fulla av praktik, nya övningar, stretch och tester. Så idag är det återhämtning som gäller för mig och min värkande kropp. Har fortfarande en helt sjuk träningsvärk efter frivändningarna häromdagen – trapzen och underarmarna är helt stumma av värk. Helgalet!

Känslan av att veta PT-kurserna nu är över är superskum. Man har kommit människor så nära dom här veckorna, såsom man gör när man svettats, gråtit, panikat, misslyckats, utvecklats, lyckats och skrattat ihop. Fasiken vad vi vuxit! Som en utav våra lärare sa på avslutningen igår; det är helt stört att tänka tillbaks på dom första dagarna då vi fick panik över all latin vi skulle lära oss och jämföra det med hur vi babblar muskler, skelett och begrepp på latin som om vi nästan aldrig gjort annat. I oktober hade vi inte en aning om vad en flexion i art. coxa var för något – idag gör vi rörelseanalyser utan att vi ens är medvetna om det. Så jäkla arbetsskadade har vi blivit. Och jag önskar jag kunde få er att förstå vilken fantastisk utbildning det är dom skapat på PT School, men jag tror det är svårt om man inte själv får uppleva det. Så värt det har varit all slit och utmattning! Och så sorgligt det känns att veta att man säkert aldrig kommer träffa många utav klasskamraterna igen. För så är det ju. Man byter nummer, lovar att höras och ses, alla åker hem till sin del av landet och går vidare i sina liv. Och där tar det liksom slut på något vis. Har varit där så många gånger i mitt liv nu att man känner igen det – vet med sig att man kommer att tappa kontakten med dom allra flesta utan att man menar det. Jag är glad att vi har proven kvar och att jag en tid framöver kommer sitta på skolan tillsammans med dom andra som bor här i stan. För så är det ju – mellan oss och licensen står fortfarande proven och det innebär att man garanterat finns kvar i varandras liv åtminstone ett par veckor till. Och det är en liten tröst.

Anyways fina ni, jag ska pallra mig ut på en prommis med kameran i solen och snön. Det är en fantastiskt fin dag och hela kroppen längtar efter att få lite solljus för första gången på nio dagar. Jag lämnar er med en liten bildbomb från steg 2 och ett löfte om att titta in lite senare. Då är det dags för er lilla hemläxa jag pratade om för någon dag sen😉

20121203-112758.jpg

20121203-112835.jpg20121203-112811.jpg

20121203-112848.jpg

20121203-112857.jpg

20121203-112936.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s