nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.


2 kommentarer

WODnesday

Just hemkommen från jobbet/gymmet. Nygamla blåsor på handflatorna, värkande muskler och röd i fejset. Som det ska vara efter två intensiva WOD:ar. Ja, ni har ju en del att ta igen på min träningsfront – både bra och dåligt. Och hur jag ska hinna uppdatera om allt vet jag inte, men ni ska få inblickar. Det lovar jag. As for now… Har kört Crossfit i en sisådär två och en halv vecka nu. Behövde en rejäl spark i baken, en fet utmaning och någon som sa åt mig vad jag skulle göra. För ni förstår (fast det kanske ni inte alls gör – för det gjorde INTE jag tidigare) att ibland kan det vara svårt att finna energin och engagemanget för den egna träningen när man lägger ned så mycket av sin tid och energi åt att engagera sig i andras. För så kan jag känna ibland, eller har gjort mycket, den senaste tiden. Ni vet, när man befinner sig i något helt nytt och inte hunnit finna vare sig balans eller fotfäste riktigt.

Så, Crossfit alltså. Det började som en engångsgrej – en utmaning från Omid. Vi skulle köra ihop en dag och han såg nog på mig att jag behövde en fet kick i nyllet för att tagga till – and believe me – jag fick en! Trodde jag skulle dö efter första 10 minutrarna av ”Hundringen” (100 chins, 100 push ups, 100 squats och 100 situps), så gissa om man kände att man levde när hundringen följdes av en 20 minuters AMRAP av 12:or i marklyft, push press, toes to elbows och boxjumps. Mhm… Vansinnes-passet from HELL. Och precis vad jag behövde. En utmaning – utan fokus på att lyfta tyngre och tyngre (förutsättningarna är inte riktigt rätt just nu), utan på att förbättra de andra resultaten. Tider, teknik, kondis och den mentala djävlar-anamma-rösten som lyst med sin frånvaro ganska mycket senaste halvåret. Precis där befinner jag mig alltså just nu. Letar mig tillbaks till go-getter-Nicole. Viljan. Motivationen med stort M. För NEJ – motivation är sällan gratis. Åtminstone inte i längden. Och den måste jobbas lika aktivt för som med kroppshållningen; bra dagar går det av sig självt, de sämre dagarna är det ett himla jobb och aktivt tänkande som ska till.

Anyways people. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att vara sjukt jäkla tacksam. För att jag idag äntligen fick träna med mannen igen (det händer alltför sällan these days). För mina hårt kämpande klienter som lyst upp min dag. För fantastiskt fina vänllegor (vän/kollega alltså) och deras genuina engagemang i mig/oss. För att jag inte tycker det är lika jobbigt att stå på det jädrans löpbandet längre. För att det varit sol hela dagen och jag sluppit frysa (which I hate). För att jag varje dag får komma hem till en tokrolig hund som överöser mig med ovillkorlig kärlek. För att världens finaste mamma dök upp, sov över och lämnade små kärleksfulla spår efter sig. För fina ”hund-grannar” som plockade med sig Eldar till Gärdet på bus och möjliggjorde träningspasset med kärleken. Och för er fina som fortfarande tittar in och lämnar fina ord efter er. Ni har varit saknade!

wodnesday(1)DAGENS WOD:AR

”Elizabeth”

3 x 21/15/9 reps – Ryck & dips

”Helen”

AMRAP 20 min – 400 m löpning, 21 KB-swingar & 12 chins


1 kommentar

Gårdagens AMRAP

Så jag har bestämt mig för att köra vidare på dom snabba helkropps/halvkropps-passen tills jag hittar tillbaks till en bra rytm. Just nu känner jag att det är den typ av träning som verkligen funkar för mig (eftersom jag inte fixar dom tunga split-passen längre pga axeln) och även om det fortfarande krävs att jag övertalar mig själv till att masa mig iväg, så går det snäppet lättare. Argumentet ”det går skitsnabbt att genomföra” hjälper och vinner över alla andra dumma argument min hjärna kan komma på. Och faktum är att jag redan efter en vecka börjar märka skillnad på flåset. Har nog med cyklandet (sen jag drog in på mitt SL-kort) att göra också – vilket ju är super. Lurar mig själv till konditionsträning = WIN! Och viktigt för mig och självkänslan eftersom jag lagt på mig lite mer än vad jag trivs med sedan jag föll ur mina rutiner. Ironiskt nog har jag sjukt svårt att sköta kosten nu när jag pluggar till PT/Kostrådgivare. Hur stört är inte det? Men det verkar som om hjärnan min kräver så mycket mer energi nu för att orka hålla igång och vara alert 11 timmar om dagen och lite till eftersom man bör plugga hemma sen med. Energi som kroppen inte hinner göra av med när man sitter på en stol i en lektionssal hela dagarna. Så thank god att steg 2 på utbildningen (som börjar imorgon) blir mer praktisk!

Gårdagens pass var mer koncentrerat på överkroppen. Har en DJÄVULSK träningsvärk i varenda liten del och vinkel av mina ben efter att ha kört slut på dom både i måndags och onsdags. Kan ju inte direkt påstå att dom hunnit återhämta sig från första chocken. Så, vila fick dom i alla fall göra igår och överkroppen (vars träningsvärk varit lindrigare) fick jobba som sjutton. Det känns idag vill jag lova! Här kommer mitt upplägg – även detta ett AMRAP (As Many Rounds As Possible) på 20 minuter, efter 10 minuters uppvärmning på cykel.

  • Kettlebellsswingar x10
  • Stångrodd x 10
  • Plankan – minst 1 minut per gång
  • Stångcurls x 10
  • Crunches x 10
  • French press x 10
  • Armhävningar x 10 (klarade samtliga på tå, utom sista två repsen på sista varvet – så sjukt stolt!)

Fyra och ett halvt varv hann jag med igår. Tänkte köra passet en gång i veckan framöver så man kan se vad som händer utvecklingsmässigt. Sånt går jag igång på! När det händer grejer – och det gör det ju bara man vet vad man ska kolla efter.


7 kommentarer

Working it outdoors

20121119-195357.jpg

Dagens workout:

Cirkelträning i skogen. Varje station x 10 repetitioner och därefter vila. Tre varv totalt.

Uppvärmning: Springa till utomhusgymmet (ca 15 min).

Cirkeln: 1) ”Kettlebells”-swingar 2) Boxjumps 3) Stående rodd med stock 4) Tåhäv med stock 5) Pull-ups/Hänga statiskt (träna greppet) 6) Sit-ups på lutande bänk 7) Bära sten 8) Snabba step-ups på bänk 9) planka.

Nedvarning: Springa/pw:a tillbaks hem (ca 15-20 min).


1 kommentar

På väg tillbaka!

20120830-182920.jpg

Känner äntligen hur träningsglädjen kommer smygandes tillbaka! Jo, min kropp är fortfarande sliten och trött. Jepp, jag har fortfarande svårt att få i mig maten jag behöver. Och nej, jag orkar fortfarande inte träna som förut – lika ofta eller mycket. Men jag är äntligen på väg tillbaka – och det känns kul igen.

Har i veckan kört både Hybridträning & mitt livs första Kettlebellspass. Jobbigt som fan och båda två ordentliga utmaningar. Och full av både blåmärken och träningsvärk är jag. Men jag mår SÅ mycket bättre när jag fått köra hårt. Även om passen blir färre och kortare. Just nu är det det som funkar; kort, intensivt, nytt och roligt. Men hårt är det ju likväl. Och att träna med Patric är super! Rolig och inspirerande – och väldigt duktig på att komma med tips och hjälp vad gäller teknik. Gillas.

Rekommenderar verkligen att titta in på hans gym om ni kan! Första passet är gratis 😉