Det var visst krångligare än jag trodde – det där med att uppdatera regelbundet nu när man aldrig sitter vid datorn längre. När man vill spendera all ledig tid med familj, djur och natur istället för att sitta inne mellan fyra väggar. Men så får det vara nu. Min sommar får handla om att finna nya krafter och tillbaka till rutinerna jag trivs med.
Ska alldeles strax möta upp tredje klienten för dagen och sen blir det egen träning. Såhär såg det ut igår på träningsfronten:
Plus ett gäng plank-varianter. Börjar kännas ordentligt idag.
Måndag och jag inleder den nya veckan med attnörda ner mig i de olympiska knäböjens värld. Pluggar nämligen olympiska lyft nu och planerar bli en hejare på det i framtiden. Just i detta nu tittar jag på youtube-klipp, studerar teknik, leder, rörelser och lär mig om skillnader mellan knäböj och knäböj. Riktigt kul – särskilt när man bjuds på AHA-moments! Typ sånthär tittar vi på just nu (det riktigt intressanta kommer först i slutet, runt 2:20-2:30 nånstans 😉 ).
Lunchtid bjuder idag på veterinärbesök med en hund som fick sig en snyting av en äldre hund igår. Inte alls kul! Hoppas på att det ska vara en småsak, även om det ser läskigt ut såhär dagen efter. Galet vilken björnmamma man förvandlas till när man får ett annat liv än ens eget att ansvara för!
Pannkaksfrulle såhär en torsdag – inte tokigt alls. Solen skiner och här planeras en eventuell utflykt med mannen, hunden och våra husky-grannar här i kvarteret.
Just hemkommen från jobbet/gymmet. Nygamla blåsor på handflatorna, värkande muskler och röd i fejset. Som det ska vara efter två intensiva WOD:ar. Ja, ni har ju en del att ta igen på min träningsfront – både bra och dåligt. Och hur jag ska hinna uppdatera om allt vet jag inte, men ni ska få inblickar. Det lovar jag. As for now… Har kört Crossfit i en sisådär två och en halv vecka nu. Behövde en rejäl spark i baken, en fet utmaning och någon som sa åt mig vad jag skulle göra. För ni förstår (fast det kanske ni inte alls gör – för det gjorde INTE jag tidigare) att ibland kan det vara svårt att finna energin och engagemanget för den egna träningen när man lägger ned så mycket av sin tid och energi åt att engagera sig i andras. För så kan jag känna ibland, eller har gjort mycket, den senaste tiden. Ni vet, när man befinner sig i något helt nytt och inte hunnit finna vare sig balans eller fotfäste riktigt.
Så, Crossfit alltså. Det började som en engångsgrej – en utmaning från Omid. Vi skulle köra ihop en dag och han såg nog på mig att jag behövde en fet kick i nyllet för att tagga till – and believe me – jag fick en! Trodde jag skulle dö efter första 10 minutrarna av ”Hundringen” (100 chins, 100 push ups, 100 squats och 100 situps), så gissa om man kände att man levde när hundringen följdes av en 20 minuters AMRAP av 12:or i marklyft, push press, toes to elbows och boxjumps. Mhm… Vansinnes-passet from HELL. Och precis vad jag behövde. En utmaning – utan fokus på att lyfta tyngre och tyngre (förutsättningarna är inte riktigt rätt just nu), utan på att förbättra de andra resultaten. Tider, teknik, kondis och den mentala djävlar-anamma-rösten som lyst med sin frånvaro ganska mycket senaste halvåret. Precis där befinner jag mig alltså just nu. Letar mig tillbaks till go-getter-Nicole. Viljan. Motivationen med stort M. För NEJ – motivation är sällan gratis. Åtminstone inte i längden. Och den måste jobbas lika aktivt för som med kroppshållningen; bra dagar går det av sig självt, de sämre dagarna är det ett himla jobb och aktivt tänkande som ska till.
Anyways people. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att vara sjukt jäkla tacksam. För att jag idag äntligen fick träna med mannen igen (det händer alltför sällan these days). För mina hårt kämpande klienter som lyst upp min dag. För fantastiskt fina vänllegor (vän/kollega alltså) och deras genuina engagemang i mig/oss. För att jag inte tycker det är lika jobbigt att stå på det jädrans löpbandet längre. För att det varit sol hela dagen och jag sluppit frysa (which I hate). För att jag varje dag får komma hem till en tokrolig hund som överöser mig med ovillkorlig kärlek. För att världens finaste mamma dök upp, sov över och lämnade små kärleksfulla spår efter sig. För fina ”hund-grannar” som plockade med sig Eldar till Gärdet på bus och möjliggjorde träningspasset med kärleken. Och för er fina som fortfarande tittar in och lämnar fina ord efter er. Ni har varit saknade!
DAGENS WOD:AR
”Elizabeth”
3 x 21/15/9 reps – Ryck & dips
”Helen”
AMRAP 20 min – 400 m löpning, 21 KB-swingar & 12 chins
Det är med rostiga fingertoppar mot tangenterna jag letar mig in här. Det var så längesen det flöt nu, obehindrat, lätt och med sprittande energi. Längesen fingertopparna hade eget liv och massor att berätta. Well, dom har fortfarande massor att berätta; om det där med kamper, nya insikter och att vara ett gäng erfarenheter rikare; men de är inte riktigt så frispråkiga som de en gång varit. Men det har börjat spritta till lite ibland nu. Jag märker att det finns sådant som vill ut. Luftas och diskuteras. Eller helt enkelt bara konstateras. Präntas ned i ord – få ett erkännande liksom.
Så kanske vågar jag till och med påstå att jag är på väg tillbaks hit. Till bloggen, till inläggen och till er. Kanske inte som tidigare. Troligtvis inte som tidigare, för mycket har hänt sedan dess. Men på mitt sätt. Kanske lite trevande först, tills jag finner min balans. Men jag hoppas ni finns kvar här ändå, någonstans.
Dagens träning bjöd på hög puls och trötta muskler. Dessutom bjöd passet på väldigt fint sällskap – ingen mindre än Johanna som idag dessutom stått helt för planeringen av passet. Hon hade redan innan utlovat hög puls och svett – den höga pulsen infann sig definitivt och svetten med. Passet var i princip helt strukturerat i tabata-intervaller, men likt superset. Det vill säga att varje tabata innehöll två övningar som varvades; jag började på den ena och Johanna på den andra för att sedan byta. Utöver det avslutade vi sedan passet med bänkpress och för att ta livet av benen lite till – tre set av en Matrix-kombination.
(Bild lånad av Johanna. Nej – jag är sällan vacker när träningen väl är igång HAHA!)
Övningar i tabata-superseten:
Raka marklyft / Axellyft med raka armar (x2 tabata intervaller)
Frontböj / Dips mot bänk
Höftlyft mot bänk / Plankan
Stående rodd med stång / Hammercurls
Burpees / Supermans
Fria utfall / Armhävningar
Plus:
Bänkpress (5 set)
Matrix-kombination med fri stång – inverted squat, utåtroterade och breda squats, vanliga squats, staggered squats HÖ och staggered squat VÄ. (4 set)
Riktigt kul att träna ihop med en riktigt härlig tjej! Peppen man känner när man får träna med någon som verkligen älskar det är enorm – till och med dagar då energin egentligen är ganska låg. Och gud så jag saknar att alltid ha träningspartner. Man blir bortskämd vill jag lova 😉
Lördag morgon, frukosten är i magen och alldeles strax ska jag bege mig mot ett mördarträningspass med Johanna. Hon har utlovat flås och svett (hennes mission är tydligen att få mig att svettas ”så det syns” för tydligen så ser jag inte svettig ut även om jag känner mig det 😉 ). Så vi får se vad det är för djävulskap hon hittat på! Taggad!
I eftermiddag blir det en sväng in till jobbet för lite lördagtid med klient. Ha en fin dag!
Just nu kan jag inte få nog av det! Länge hade jag sett ugnsgrillad lax med grön pesto som en storfavorit i min mat-repertoar, men så dök killen upp med ett recept han ville testa (mm, han är en typisk Masterchef-narkoman av rang och jag kan nog lugnt påstå att han gärna experimenterar i köket själv med) och vilken jackpot! Tandoori-lax med mangosalsa, mynta-yoghurt och inlagd gurka blev favoriten bland favoriter helt plötsligt och jag hoppas verkligen ni testar det någongång för smaklökarna blir så sjukt lyckliga av smakexplosionen. (Ska skriva ut hela receptet senare – måste bara hitta det härhemma.)
Så igår när jag inte hade den minsta inspiration till matlagningen och grävde runt i kryddsamlingen så hittade jag tandoorin. Och på bara några minuter satt jag med en festmåltid som försvann på två röda. ÄLSKAR när det går riktigt snabbt att fixa bra måltider, särskilt när jag äter själv eftersom det är det tråkigaste jag vet att laga mat när jag är själv.
How to do this? Det är så himla idiotsäkert! Man tar lax, gnider in rikligt med tandoorikryddan (finns att köpa i färdiga småpåsar som man hittar dom flesta affärer) och in i ugnen/grilla i pannan. Mangosalsan hade killen gjort någon dag tidigare och jag minns tyvärr inte i huvudet, så jag återkommer med det. Men bara laxen i sig är klart värd att testa!
Det är lite fullt upp nu när man växlar mellan jobb , träning och skrutten. Tur att man jobbat på ett gym annars vet jag inte hur man hade lyckats med träningsbiten nu i början 😉
Men det blir lite dåligt med uppdateringar i och med det. har halvskrivna inlägg som jag abrupt blivit tvungen att gå ifrån och sen har man glömt – men ska försöka få klart dom ikväll kanske tidsinställa dom så det kommer ut även om jag glömmer posta? För jag har ju massor att berätta ju!
Efter månader av väntan och år av längtan har skrutten flyttat hem till oss. Tog inte lång tid förrän han tydligt kände sig hemmastadd och vår första dag här i stan gick över förväntan bra. Ni anar inte vilket litet charmtroll han är! Otroligt tydlig i sin kommunikation, signalerar tydligt när han vill ut och är så gosig och happy-go-lucky att man blir alldeles rusig av lycka när man ser honom. Hittat en kompis har han också – i spegeln. Har nog inte riktigt fattat än att det är han själv han ser, men han pussar på och leker med spegelbilden så fort han får syn på den.
Idag har jag varit uppe sen fem i morse med honom eftersom han vaknade och ville ut. Ätit, busat, småsovit på soffan och nyss varit ute en sväng och lekt runt i snön som ligger över gräsmattan. Nu har han däckat förnöjt i soffan och i sovrummet hör jag mannen snusa. Männen i mitt liv.
Haha… Jepp. Så ni kan ju förbereda er på bildbomber framöver 😉 Lite träningsrelaterade inlägg kommer givetvis med – lite senare. Nu ska jag passa på att ta en powernap.
DAGENS WOD:AR
nicolesoraya 