Gud så jag har saknat det! Att börja dagen med en kopp kaffe och en powerwalk. Det gör så himla mycket för humöret och energin och jag är så glad att min ork börjat återvända.
Här i min barndomsort är allting så tyst nuförtiden. Som om alla ständigt sover. Någonstans kan man höra en hund skälla. Kanske någon enstaka bil passerar. Annars bara en rofylld tystnad. Ni vet den sorten man bara hör på landet. Inget stadsbuller, inga röster eller stressade steg mot asfalt. Istället hör man vinden vina genom trädkronorna och dansande asplöv. Och de egna andetagen. Här kan jag höra mina tankar. Här kan jag höra mig.
nicolesoraya 
oktober 2, 2012 kl. 10:59 f m
Va härligt det låter, Naturen gör gott för själen. Få saker laddar ”batterierna” bättre. Så skönt att slippa allt ”brus”..
Jag var nyss ute på lunchpromenad, men kom inte undan bilarnas hårda buller. Vill komma bort där bara naturen hörs (och min ljudspelare) 🙂
oktober 2, 2012 kl. 11:01 f m
Precis så – gott för själen. Ja, jag är så evinnerligt trött på det där satans bruset man alltid hör i stan. Längtar ihjäl mig till den dagen då jag kan skaffa hus på landet och sitta där utan alla stadsljud 😉
oktober 2, 2012 kl. 5:03 e m
Jag vill också köra lite morgonpromenader men min hälsporre är inte riktigt stabil än, jag får se om jag provar framöver för att se hur det känns. Det låter så skönt när du beskriver det men om jag ska ta en morgonpromenad här lär det inte vara lugnt och stilla.
oktober 2, 2012 kl. 5:14 e m
Åh så jobbigt det lät med hälsporren. Hoppas den blir bättre snart! Jag är en sån som gillar att just powerwalka, så raska prommisar är min grej men gärna i en lugn omgivning 😉