Läsarfråga från Ellen

”Härligt, en tjej med min kroppstyp! Jag är också av naturen utrustad med större lår och mindre överkropp. Jag undrar om du kan skriva något om hur du smalnade av så snyggt samtidigt som du byggde muskler? Jag har kört tung styrka några månader med minimalt kolhydrater, massa protein och nyttiga fetter. Musklerna kommer SAKTA, men det känns som det mjuka fluffet bara ligger kvar runt låren och kärlekshandtag, dvs jag känner mig större nu. Kör mycket ben med fokus på rumpa. Skulle vara värdefullt att få tips av någon som har samma kroppstyp som jag själv och är i samma ålder. Snygg form förresten!” -Ellen

 

Det är intressant det där med kroppstyper. Och med hur olika våra kroppar svarar på träning och kost – och allt annat vi utsätter dom för. Jag vet inte om det finns sätt som 100%-igt funkar för både mig och er andra, oavsett hur lika våra kroppsformer må vara, men jag vet vad som funkat för mig.

Jag vet inte exakt hur jag ”smalnade av så snyggt” (tack för komplimangen förresten 😉 ) men jag skulle tippa på att det har med flera faktorer att göra. Mycket har för mig handlat om att testa mig fram mellan olika upplägg både vad gäller mat och träning, tills jag hittat något som jag märker funkar och som jag gillar. I början var det bort med kolhydrater, morgonpromenader innan frukost och styrketräning 4 dagar i veckan. Det fungerade för mig i ca 3 månaders tid och jag fick i början väldigt snabba resultat. Men det kommer alltid perioder då man känner att utvecklingen stannar av eller går väldigt långsamt. Min första platå var superjobbig och jag tappade mycket av min motivation väldigt snabbt. Det är då man får göra ett val; antingen så härdar man ut, kämpar på i samma stil som tidigare och hoppas på att det lossnar igen. Eller så gör man som jag oftast gjort – hittar alternativ. Variation är något som min kropp har svarat otroligt bra på. Inte från dag till dag, men att variera mina upplägg i perioder och att inte bara göra samma gamla vanliga övningar pass efter pass. Let me explain!

I november 2011 var jag med i FitnessFighten. Då hade jag styrketränat ca 4 dagar i veckan, haft en kolhydratssnål kost och promenerat nästan varje morgon sedan augusti. FitnessFighten innebar ett helt nytt upplägg och tänk för mig – särskilt gällande kosten. Helt plötsligt var det okej med kolhydrater igen, nolltolerans med socker, samt blev det till att lära sig räkna kalorier. Vad gällde träningen gick jag från tung styrketräning till mer funktionell cirkelträning där kondition och styrka blandades. Och efter en månads tid hade jag fått resultat jag aldrig vågat räkna med. Efter den här månaden gjorde jag ännu ett val – jag valde att behålla mycket av kosttänket jag lärt mig i FitnessFighten (slutade räkna kalorier strikt, men började äta mer allsidigt och lyssna mer på kroppen tex) men valde att gå tillbaks till den tunga styrketräningen. Helt enkelt för att jag saknade det och för att det passade mig bättre. Och än en gång kom resultaten. Kanske inte lika snabbt, men dom kom.

Så i februari/mars började jag träna med en vän. Och det gav mig ännu en resultatpush. Jag tog upp promenerandet igen – nu efter varje styrkepass – och träningen blev tyngre och striktare och vågade testa nya saker. Crossfit-inspirerad träning till exempel. Och så har jag fortsatt. Men jag har alltid fokuserat på hela kroppen, även om ben/rumpa varit mitt ”problemområde”.

MEN nu är det ju så att jag ingalunda haft kontroll över hur eller vart jag smalnat av. Det är sådant som kroppen bestämmer helt själv hur frustrerande det än är. För mig har det alltid varit extra svårt med lår/rumpa (som för dig?) och det tar tid. För mig med. För att smalna av snabbt måste jag (och dom flesta) ligga på ett underskott vad gäller kalorier, för att bygga muskler snabbt bör man ligga på ett överskott. Under FitnessFighten låg jag på underskott – smalnade av snabbt men byggde inte lika mycket – medan jag i vår snabbt har byggt mer muskler men också lagt på mig lite ”fluff”. Under det där fluffet vet jag – tack och lov – att det växer muskler som går att få fram. Du kan bli av med fettprocent bara genom att träna tungt och inte ligga på underskott vad gäller maten (som jag gjorde innan FF) men då får du vara beredd på att det kan ta längre tid. Sen är det så att vi alla fungerar olika. Det finns dom som tappar fluff bara av att titta på grönsaker, lyfta ett finger eller som tappar trots att de äter socker i mängder. Sen finns det dom som får kämpa som fan för att musklerna ska växa, dom som får musklerna nästan gratis och såna som får kämpa hela livet för att hålla vikten i schack. Och ibland så oroar man sig bara för mycket över resultaten att man i själva verket hämmar dom.

Mitt absolut bästa tips – testa dig fram, slappna av och ha kul. Våga pröva nya saker vad gäller träning och kost. Och ge inte upp när det känns som om allt står still. För det kommer. Sakta ibland, snabbare andra gånger. Stort lycka till och förlåt för världens längsta svar 😉 HÄR kan du läsa mer om min kost.

Formcheck – februari

Tänkte det var dags att ta en liten måttcheck igen. I morse åkte måttbandet fram och jag insåg att det är en dryg månad sen nu jag senast mätte – alltså perfekt för en ny omgång. På senaste tiden har jag kanske inte skött maten exemplariskt, lite mer socker har hamnat i kroppen än vad som för mig är idealiskt och det har slarvats med regelbundenheten. Hade därför inte väntat mig några större resultat alls (var snarare rädd att jag skulle gått plus) trots att jag legat i riktigt bra med träningen. Måttskillnad sen 26 januari:

Mage: -3 cm

Midja (smalaste delen): -3,5 cm

Rumpa: -3 cm

Som ni ser så är ju kroppen min konsekvent i alla fall med sina 3 cm lite här och där. Armar och lår är plus/minus noll, men särskilt armarna SER slankare och framförallt mer definierade ut. Ska se till att få lite hjälpa att mäta över rygg och axlar när killen är hemma. Kontentan är ju i alla fall att trots slarvet så går det ju helt klart åt rätt håll! Har lite tankar på att köra en (något modifierad) FF-månad snart igen, april maybe, för att bli av med lite mer särskilt runt magen (det är här jag tappar först!). Sist blev jag av med 11 cm på 20 dagar, så det borde jag ju kunna göra om fast WAY BETTER, right?

Lite naknare, lite skämmigare…

Åh, det här ger mig nästan ångest men jag tänker att om så många andra därute vågar dela med sig, ja då ska banne mig jag också våga! Och kan det bara göra någon annan därute lite modigare, lite mer inspirerad, motiverad eller sugen att börja träna och förändra sig själv och sitt liv, ja då är det SÅ värt den lilla ångestklump jag känner nu.

Det har efterfrågats Före-/Efterbilder sen jag var med i FitnessFighten i november och jag har lite svävande svarat att det kanske dyker upp nångång. Jag har inte riktigt känt mig redo att exponera bilderna tidigare (mest för att det är en STOR tröskel att komma över för min egen del) och jag kanske inte känner mig helt redo nu heller, men blir man nånsin det? Personligen tror jag att det är ett sätt för mig att konstatera jag faktiskt gör jäkligt bra ifrån mig och att jag hela tiden knappar in på mina mål – trots skitdagar som igår. Jag har legat still ett tag nu, tycker jag själv, men andra omkring mig påstår att de ser förändringar. Men som jag sagt tidigare – jag behöver se dom lika tydligt. Och vad är väl tydligare än att lägga upp en jävligt jobbig och pinsam Före-/Efterbild? Tough Love. 

Så, vänner, läsare och alla ni andra. Here it comes – den nakna (almost) sanningen!

Första bilden från 1 november 2011 – dagen då jag startade FitnessFighten. Andra bilden från 1 december 2011 – då FitnessFighten var över (och hade varit över i drygt 10 dagar för min del pga sjukdom) och så tredje bilden från 1 februari 2012 – efter en period då det känts som om jag bara stått och trampat på samma ställe form-mässigt. Men ser jag på formbilderna så finns det faktiskt små skillnader här och där. Som den allt bredare och muskulösare ryggtavlan. Och armarna och låren som sakta, men ständigt krymper. Det är med blandade känslor jag tittar på dom här bilderna och den där självkritiska kärringen i mig är inte nådig – men satan så hon får spö av stoltheten! För om man ser på det såhär:

Det här är bara snäppet över TRE MÅNADERS arbete! Tre månader fyllda av blod (ok inte så mycket), svett (MASSOR!) och tårar (ÄNNU MER eftersom jag gråter oavsett om jag är glad eller ledsen 😉 ) – men det är tre månader som genomsyrats av djävlaranamma och träning jag har älskat! SÅ TRO MIG – man behöver varken banta eller avstå från det goda, roliga livet för att åstadkomma en förändring. För mig var det aldrig ett alternativ och jag har tillräckligt mycket självinsikt för att förstå det aldrig skulle hållit i längden. (OCH om jag fixade detta på 3-4 månader – FATTAR NI hur jäkla grym kropp jag kommer ha om ett halvår!? 😉 )

Jag hoppas att ni därute hittar ERT sätt att nå era mål och drömmar. Det spelar ingen roll om det handlar om att förändra din kropp, din ekonomiska situation eller samhället. DRÖM – SÄTT UPP MÅL – OCH GE DIG SJÄLVASTE FAN PÅ ATT NÅ DOM! YOU CAN DO IT! Och låt ALDRIG någon få dig att tro det är omöjligt. 

Apdag

Den här veckan tar livet av mig. Examinationer och redovisningar och stress – utöver den stress som vanligtvis ändå kommer med julstöket – är inte det bästa receptet för ett strålande humör. Har nyss kommit hem från en fånigt lång dag i skolan och jag tror nog att vi alla i studiegruppen behöver antidepressiva för att orka med resten av veckan. Varför f-n har man lagt julen så konstigt i år!?

Morgonen började åtminstone bra. Gick upp tidigt för att åka med pojkvännen in till stan, men vi insåg vi inte hade så bråttom ändå. Resulterade i att jag helt enkelt gick och la mig igen efter att jag duschat och kommit upp. Snacka om att den där extra halvtimmen gjorde underverk! Vi käkade frukost och sen blev jag avlämnad vid gymmet för ett tidigt FF-pass. Var något för seg med att komma igång med passet då jag dröjde kvar vid Emma i repan, så jag hann inte riktigt så mycket som planerat, men det var ett bra pass ändå. Idag slängde jag ihop lite av dom övningar jag gillade bäst från FF-upplägget. Såg ut typ såhär:

– 15 min Crosstrainer

– (2×15) Djupa knäböj med stång + (2×15) Pull overs + (2×1,5 min) Plankan

– 10 min Crosstrainer

– (2×15) Dipps + (2×15) Crunches + (2×15) Breda knäböj med axelpress

– (2×15) Liggande Benlyft + Chins med motvikt + Statisk crunch

Anyways.. Nu ska jag ta en powernap innan jag måste fortsätta plugga. Kan någon lägga till ett par timmar på den här kvällen, tack?

Insikt

Alldeles nyss stod jag och fotade mina efterbilder. Hade dragit på mig bikinin som jag i somras använde kanske sju gånger – när jag var nere och hälsade på familjen borta i skogarna. Så slog det mig när jag stod där; vilken förändring det har skett! Inte bara rent visuellt, med kroppen, utan med min inställning till min egen kropp! Jag stod där och vände och vred på mig själv, konstaterade jag fortfarande har en bra bit kvar innan jag är helt nöjd, men att jag numera känner mig betydligt mer tillfreds med mig själv. Framförallt tror jag att det beror på att den svullna magen försvunnit. Både synligt och känslan av den.

Kring mitten på november  bodde jag och killen på hotell ett dygn. En spontangrej, men som gjorde enormt mycket för min självkänsla. Längst ned i hotellet fanns nämligen ett gym och en pool som vi självklart besökte. Det här med simhallar och dylikt har alltid varit lite jobbigt för min självkänsla – trots att jag i grunden älskar att plaska runt där i vattnet och bara skämma bort mig i bubblet. Men det är det där med bikinin. Den här helgen när jag stod där i omklädningsrummet insåg jag plötsligt att jag inte alls kände den där vanliga gamla ångesten. Där stod jag i min bikini framför en enorm spegelvägg och bara tittade på mig själv. Konstaterade att jag såg och kände mig starkare. Den svullna magen var borta och både rumpa och lår kändes något mindre. Kanske gjorde belysningen sitt, men där och då spelade det ingen roll. Jag tyckte jag såg bra ut. Kunde känna mig ganska så tillfreds med mitt utseende. Och sen, som om det inte vore det minsta konstigt alls, struttade jag ut till poolområdet utan minsta tvekan i mina steg. Idag inser jag vilken enorm förändring det är för mig. Både där kring hotellpoolen och på vardagarna, när jag provar kläder i butiker eller bara klär mig på morgonen. Min självkänsla har vuxit avsevärt den här månaden – och jag har inte insett det förrän idag!

Så det är inte bara mina synliga resultat jag vunnit den här månaden. Jag har börjat hitta tillbaks till den självkänsla och det självförtroende som sakta smugit sig bort i takt med att kilon och centimetrar smugit sig på, tagit deras plats. De har inte varit borta helt, men nog har de varit betydligt svagare. Så tack igen! För att jag börjat hitta tillbaks till ännu fler bortsprungna bitar av den jag är!

 

 

Dag 30 – aaaand FF-månaden är inne på sista dagen!

Gud så fort tiden gått! Dag 30 är här och idag är det sista dagen för oss november-fajtare. Själv fick jag kasta in handduken på riktigt i helgen och helt enkelt erkänna för mig själv att den här förkylningen inte tänkt ge sig riktigt än. Så nu har jag börjat en ny fajt för att bli av med den istället, vilket ju dessvärre innebär att jag fått lägga träningen åt sidan ett par dagar. Inte så glad över det, men what to do?

Med tanke på att det i princip är en dag kvar tills vi ska mäta/väga oss, men jag ändå inte kan träna, så har jag redan mätt. Och faktiskt – det har hänt saker de sista 10 dagarna också! trots att jag bara tränat hälften av dom och mitt i allt hamnade på dopfirande. Så, här kommer resultaten efter novembers fight!

Vikt: -2,4 kg (här står jag fortfarande pretty still, men so what?)

Midja: -12,5 cm

Mage: –11 cm

Lår: –9 cm

Rumpa: -6 cm

Överarm: -3 cm

På 30 dagar – där jag inte varit helt hundraprocentigt strikt med vare sig kost eller träning – känns resultaten inte tokiga alls! Faktiskt så får det mig att inse vilka (ännu mer) fantastiska resultat jag kunnat få om jag faktiskt hållit mig superstrikt till kost- och träningsprogrammet! Så tack FF för ett koncept som kanske inte heeeelt passade mig just nu, men som utan tvekan fungerar över förväntan! Jag kommer utan tvekan köra vidare med de kunskaper jag fått och kanske hoppar jag även på 6-månaders-programmet efter jul.

Och TACK till alla er fina fajters därute som varit med och stöttat och peppat både här och på FB-forumet! Ni gjorde verkligen skillnad! Nu vill jag veta hur det gått för er!

 

Dag 20 – Let’s measure!

Så är vi framme vid den tjugonde dagen som också innebär mätning av resultat! Jag fuskade faktiskt eftersom jag var så gaaaalet nyfiken och redan i fredags började jag smygfota lite och göra före/efter-bilder. Jag vet inte ens hur jag ska börja med att förklara min förvåning över hur mycket det syntes att det hänt saker med kroppen! Och det trots att jag inte varit Hitler-hård med programmet och dieten den senaste veckan. Riktigt härlig känsla!

Men så idag har jag i alla fall vägt och mätt mig. För alla er som är lite nyfikna på vad som hänt:

Vikt -2,1 kg (här händer inte så himla mycket, men I couldn’t care less för vänta bara..!)

Midja -10 cm (!)

Resten av måtten är mätta dag 6 och dag 20 så jag vet inte vart jag började riktigt, men…

Mage -8 cm

Lår -6 cm

Rumpa -3 cm

Överarm -2 cm

Vilopulsen väntar jag med att kolla tills månaden nått sitt slut. Men på riktigt! HELT okej resultat efter 20 dagar!

Hur går det för er andra?

Ventilera mera!

Jag har varit oerhört dålig på det här! Skrivandet, that is. Jag tror det har att göra med den bristande motivation jag känt sedan min praktik började. Det är något med allt det här – med den bristande orken – som ger mig enorma skuldkänslor och även får stressen att sprida sig i min kropp. I mitt yrkesliv är stress något bra, något som får mig att prestera bättre än jag visste jag kunde. Men på min fritid är stress en av mina största fiender som fullständigt slår ut mig både fysiskt och mentalt. Och den tid då jag inte behöver ägna mig åt något mer än sådant jag inte alls måste göra, det är en av mina oumbärliga energikällor. Det är då jag ägnar mig åt läsandet, målandet, skrivandet och allting annat som i vissa människors ögon kan anses vara helt onödigt. Tidsfördriv. Det var även där träning brukade komma in för bara någon månad sen. För mig är det mina ventiler. Lika essentiella för min överlevnad som de vitala organens funktioner för min kropps. Bara en dag utan är för mig en uppoffring som starkt påverkar hela mitt humör och välmående. Visst är det lustigt hur mycket det kan betyda för vissa av oss att få ägna oss åt att skapa?

Vart jag vill komma med allt det här vet jag inte riktigt. Jag tror jag försöker förklara mig själv för mig själv. Tror jag försöker finna ett sätt att komma överens med mig den här sista streckan av FF-november och förlika mig med tanken på att jag faktiskt kan ha överseende med mig själv ibland också. Jag har ju överseende med alla andra i min omvärld när de ”misslyckas” med saker och ting – så varför ger jag inte mig själv en break?

Det är svårt att finna tiden just nu. Ännu svårare att finna orken. För att stressa mellan praktik och jobb och studier och sen få in träningen – det tär på mig. Förstör ibland hela dagar. Förstör min kärlek till träningen. Och förstörs min kärlek till träningen är jag rädd att det kommer bli tusenfalt svårare för mig att finna den igen. Och det må låta fånigt – men det skrämmer mig. För jag mår bra av träningen – men på mina premisser! När jag gav mig in i FF och allt det här hade jag inte en tanke på att november månad skulle komma att bli så tung. Jag hade inte en tanke på min praktik, som i ärlighetens namn är lika tung som ett heltidsjobb, och den mentala utmattning som ofta medföljer när veckan är över. Men det är inte bara en vecka den här gången, det är en hel månad. En månad då jag går upp i ottan för att stressa mig genom ett träningspass, för att stressa till praktikplatsen, för att stressa därifrån till jobbet och komma hem så sent att jag knappt orkar med studierna överhuvudtaget. Och det är inte ett alternativ. Studierna får inte bli lidande! Så det blir träningen som får försöka pusslas in. För att träningen är det enda som inte betalar min hyra eller ger mig de betyg jag vill ha. För att träningen just nu blivit ännu ett stressmoment jag inte riktigt längre känner att jag gör för mig själv alla gånger. Och där har vi själva kärnan till min bristande motivation!

Jag säger inte att jag inte tränar. Men jag säger att det här konceptet just nu inte riktigt fungerar för mig. Visst ger det resultat och visst är jag glad att jag fått ordning på matvanorna igen, men jag har inte kul längre. Träning för mig – och anledningen till att jag började tycka om det – var just för att det inte kändes som ett måste. Det var kul och fick mig att må bra och gav mig ett socialt utbyte. Träningen och gymmet blev för mig en tillflyktsort och något som ständigt byggde upp min motståndskraft för yttre påfrestningar. Just nu börjar det gå åt motsatta hållet. Jag vill inte träna för att jag känner ett måste. Vill inte träna trots att jag varken orkar eller känner lusten – bara för att slippa ett ont samvete. Livet är inte alltid kul och det är fyllt av måsten man helt enkelt måste lära sig att leva med och det är just därför träning för mig måste vara kul! Det är därför jag fortsatt.

Så, det är dags att jag slutar kräva sådant av mig själv som får mig att se ner på den jag är. För jag har ingen som helst anledning att göra det. Jag har inte misslyckats – jag vill bara lyckas på mina egna villkor. Och ja, det kanske tar längre tid, men det får nog göra det. För det är inte alltid resultatet som är det viktigaste i slutändan. Det är vägen dit.

Från och med idag får det vara nog. Inte på FF, men på det dåliga samvetet över att jag inte gör det jag ”borde” varje dag. Från och med idag ska jag försöka hitta samma glöd jag kände i början på hösten när träningen var något jag verkligen brann för. Jag ska träna det jag vill, när jag vill och inte ge mig imaginära bitch-slappar när jag väljer att ge mig en träningsfri dag. Jag tar med mig allt det jag lärt mig från FF och tillämpar det i mitt liv på mitt sätt. Från och med idag ska all min träning vara för min skull och inte för att bevisa något för mig själv jag inte har någon anledning att bevisa. Jag vet redan att jag kan nå mina mål. Jag vet redan att jag har en styrka och envishet större än dom flesta därute. Men jag vet också att jag inte är beredd att överge mitt välmående för att se några snabba resultat.

Från och med idag ska jag ge mig chansen att lyckas. 

Pepp pepp pepp!

Tyckte jag behövde peppas lite – så nu har jag bokat in mig på spinningpasset imorgon kl. 06:45! Var ett tag sen jag körde gruppträning (utöver zumban jag kört ibland för skojs skull) och med tanke på min cardioallergi så tänkte jag att man kanske ska ta lite hjälp av gruppen på just den här biten. Den här terminen har det ju pluggats en himla massa gruppsykologi och teorier om hur gruppen påverkar individens inställning och beteende, så nu är det upp till bevis herr Svedberg! Jag hoppas du har rätt!

Så här sitter jag nu och planerar min träningscomeback. Såhär ser det ut än så länge:

06:45 – Spinning

07:30 – Spinning slut = FF-pass börjar.

Är lite sugen på att hoppa på eftermiddagens Zumba-pass med Sabrina, men vi får se. Det finns ju faktiskt ett Zumba-pass på lördag fm också.. Well vi får se helt enkelt!

Här kommer för övrigt ett tips på en GRYM magdödare! Körde den i varje magpass innan FF och känner nu att jag saknar den galet mycket, så jag kanske slänger in den i morgondagens träningspass. Testa vetja! Den ger träningsvärk vill jag lova! 😉

Vikter kan självfallet regleras! Vikten jag körde här på bilderna gjorde jag 3×8, liksom jag oftast gjort när jag kör vanlig styrketräning.

Confessions of a restless body!

Varför blir man alltid sjuk när man minst av allt har tid för det?! Ända sen träningen i tisdags morgon har jag känt mig helt ur balans och utan ork. Maten har jag behövt tvinga i mig och träningen har gått jättedåligt eller inte alls. Här snackar vi frustration deluxe! Och självfallet stressar jag upp mig – för att jag inte kan träna, för att jag har svårt att äta, för att jag inte orkar med sånt jag borde. Och sen stressar jag upp mig över att jag stressar upp mig. Nej, att vara sjukt är inte min grej. Särskilt inte nu!

Jag har åtminstone gjort mitt bästa för att sköta maten. Men det har inte varit lätt. Allt jag ätit har liksom fått magen att vridas och vändas och jag förstår inte vad problemet är – men jag har gjort det! Så nu tar vi nya tag och ger oss f-n på att bli bra (fast bättre ändå) och ta igen all förlorad träning! Min kropp har träningsabstinens!

Hur går det för er därute?