nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.

Stumma muskler i mitt hjärta

1 kommentar

Känslan när man stapplar ned för trappan och hemåt på vingliga ben likt en nyfödd kalv..! Yes, här har vi kört slut på härligheterna minsann. 20130307-204455.jpgDagens: (3 set av allt, 10-12 reps)

  • Squats-serie: 10 vanliga + 10 inåtroterade + 10 utåtroterade
  • ”Rumpmaskinen” (Vad kallas den? Ni vet åsnesparken?)
  • Superset – sumo squats/bulgarian split squat
  • Staggered squats, hö+vä
  • Raka marklyft
  • Stående vadpress

Ni som läste det lilla jag skrev tidigt i höstas kanske minns jag skadade låret under ett Ruffie-pass? Ni kanske minns Instagram-bilderna på mitt extremt svullna lår med tryckförbandet? Jag är fortfarande inte säker på vad det var som egentligen hände (var ju så dum som inte kollade upp det DÅ – tjockskalle som jag är när det kommer till mig själv) men jag misstänker det var en lindrigare muskelbristning/-ruptur. Håller ju fortfarande på att lära mig om alla skador man kan råka ut för (man blir visst aldrig färdig på den biten heller) och även om man ska vara försiktig med självdiagnoser så stämmer beskrivningen på pricken till det jag var med om. Anyways, den skadan har gjort mig lite försiktig när jag kör ben. Inte för att jag inte vet jag egentligen klarar tyngre, men för att jag är otroligt rädd att hamna där igen. Särskilt eftersom det tog en dryg månad innan jag kunde belasta benet med annat än min kroppsvikt utan att känna smärta. När jag idag kör tex knäböj märks det fortfarande att något har vart tokigt med muskeln. Inte så att det gör ont – men det liksom stramar som det kan göra över ärr som läkt men som är lite känsligare för beröring än andra punkter på huden. När jag kör med foamrollern över låret känns det väldigt tydligt. Mycket stramare/ömmare än på andra ställen. Så ja, jag blir lite försiktig. Lassar inte på som förr, utan försöker istället göra striktare, fler reps, något fler övningar för att trötta ut benen. Jag tröttar ut ordentligt, men går inte över smärtgränsen om man säger. Är noggrannare med uppvärmningen och väljer att öka belastningen successivt och hela tiden vara uppmärksam på minsta tecken till ”fel” typ av smärta.

Så… Vad jag vill ha sagt: med tanke på hur jävlig sommaren/hösten varit för min kropp så är jag tamejtusan riktigt nöjd med passen jag kört den här veckan. Axeln har varit bättre än vanligt. Jag har tagit mig igenom intervallerna jag lovade mig själv att köra och det bättre än jag trodde. Jag har börjat komma ut på PW:s igen. Och jag har tränat slut på musklerna med glädje och inte ”för att jag måste” som jag kände under hela hösten. Dessutom känner jag mig så mycket gladare och piggare än på otroligt länge! Att jobba med något man älskar, att vara igång med träningen igen, de allt ljusare dagarna, de fina människorna i mitt liv och kärleken gör verkligen under för mig. Någonstans börjar jag hitta tillbaks till balansen och den känslan är värd mer än alla pengar i världen.

Balansen people. Så svår att hitta ibland, så lätt att tappa – men så väldigt underbar när man får hålla den i sina händer. Och viktig.

One thought on “Stumma muskler i mitt hjärta

  1. Fantastiskt fina du =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s