nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.

My haven

4 kommentarer

20130126-165148.jpg

Naturen. Närheten till den har alltid varit väldigt viktig för mig. För att finna ro av den sort som fyller alla sinnen och hela själen. Har man en gång vuxit upp så nära vatten, skog och djur som jag har är det svårt att lämna den enorma kärleken bakom sig. Lika svårt som att sluta älska sin familj och inte sakna deras närhet när man större delen av livet är alldeles för långt bort från dom, lika svårt är det att inte älska eller sakna naturen. Och nog för att jag har natur i staden med, men jag tror att många förstår mig om jag säger att det inte är samma sak. Aldrig blir det. Och just därför kan jag bli nästan sjuk av längtan till skogen och landet.

Den här helgen har vi åkt ut till killens familjs ställe på landet. Borta är stadsbullret, klockorna och stadsstressen jag emellanåt har så svårt att hantera. Här spenderas det istället tid med familj, i köket, bastun och ute i snön. Vi har hoppat och sprungit och lekt som barn på isen och skogsstigarna. Och bara varit. Levt i nuet. Jag kan ha så svårt för det i stan. Där lever jag alldeles för ofta i framtiden och det är där det blir fel. Att leva i nuet har alltid varit det jag varit bra på, egentligen, och det jag haft användning för tidigare i livet. Jag tror det blir så när man omger sig med människor som lever likadant. Alltid i nuet. Och kanske var det därför öarna i Spanien och kärleken jag känner för människorna jag lärde känna där är odödliga, oförstörda för mig. Men det är en annan syn på livet där, vad som är viktigt och det är kanske just det som är grejen.

I alla fall.. Jag skulle egentligen bara säga hej. Och berätta hur glad ända in i benmärgen jag är över att vara härute på landet. Lyckligare kan ingen vara.

4 thoughts on “My haven

  1. Hej!
    Jag vet inte om du kan något om detta. Jag har fått en knöl lite snett om hälsenan som ömmar. Det ömmar i andra hälsenan med, men där finns ingen knöl. Det gör ont när jag går i vanliga skor, och nu har det börjat smärta lite nrä jag bara ”är”. När jag abra är så känns det liksom varmt där, som när man frysit och man ”tinar upp”. Finns det något jag kan göra på egen hand? jag ska till vårdcentralen såklart, men annars?

    • Hej Elin. Hmm det är lite svårt att säga såhär på rak hand om jag ska vara ärlig och jag skulle nog råda dig till att uppsöka hjälp från någon som har bättre koll på sådant🙂 vårdcentral, naprapat eller så. Det enda jag kan komma på är om senorna är lite ledsna, men som sagt det är VÄLDIGT svårt att säga såhär över nätet. Ledsen att jag inte kan vara till mer hjälp.

  2. Jag bor på landet i en liten håla(pojkvännen kommer härifrån) och jag älskar’t!
    Skogen ligger 3 minuter från min dörr, sjön 10 minuter, långa stråk utan en enda annan människa i sikte.
    Jag är verkligen inte en stadsbo – det är själavård att bo såhär!

  3. Det hade kunnat vara jag som skrivit dom orden, Så himla sant tjejen !!!! Vet precis vad du pratar om….så passa på att NJUTA =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s