Mindfulness för mig

juli 21, 2012 av nicolesoraya 5 kommentarer

Mindfulness. För en tid sedan bad ni mig att skriva om det och jag hade inte en aning om hur jag skulle kunna göra det. För ärligt talat så har jag inte riktigt varit insatt. Eller vetat vad det handlat om. Jag har hört ordet (första gången under en föreläsning i skolan då politikerna ansåg att man skulle ta bort estetiska ämnena från schemat för att de var för ”flummiga” och istället sätta in ”mindfulness”. Jag var upprörd som ini helvete vill jag lova och tänkte för mitt liv inte tycka om det där med mindfulness)  och jag har hört det höjas till skyarna. Men vad hade jag att skriva om det?

Men så kom jag över en bild. Bara av en slump.

Där och då tänkte jag inte mycket på saken, men någon vecka senare slog det mig där jag låg raklång på en gungande brygga och lyssnade till mina egna andetag medan jag tittade mot den blå himlen. ”Being still, becoming aware, living fully in the present moment.” Fantastisk, tänkte jag. Jag förstår mig visst på det där med mindfulness ändå. Det är ju det jag ägnat mig åt halva livet. En av mina största talanger och en av de största anledningarna till att jag tagit mig igenom ett liv fyllt av diverse friktioner.

Jag är en sådan som alltid sökt mig till platser där jag kan koppla bort. Allt. Alla. Har alltid haft det i mig av naturen, behovet. Jag var den som på mina lunchraster i Spanien sökte mig till en undangömd klippa vid havet för att ladda batterierna. För att lyssna på vinden, vågornas brus och ta in doften av Bouganvillor och Jasmin. Den som efter ett svårt uppbrott och med trasigt hjärta fann lugnet och tron på min egna styrka där jag stod en iskall februarinatt mitt ute på en frusen sjö och blundade. Den som, när jag var liten, hittade ställen jag döpte till ”Åskberget” dit jag kunde gå när jag behövde andrum. Där kunde jag sitta och bara titta, på åskan, vattnet och vinden genom träden. Och lyssna. Och andas. Inget ”förut” eller ”sen” existerar i den stunden, bara nuet. Nuet, du och dina sinnens förnimmelser. För somliga verkar det så svårt, det där. Det är synd. För det är i de stunderna jag finner min styrka, min inre frid och oändligt mycket glädje.

Har du prövat? Om inte – försök såhär: 

Stanna upp en sekund där du är. Vänd dig mot vinden, slut ögonen och slappna av. Fokusera på dina andetag, på hur din bröstkorg hävs vid varje inandning. Känn hur luften strömmar omkring dig. Igenom dig. Hur den fyller dig med ny energi och med lugn.

Så lite, så snabbt kan ibland räcka.

Vad har du för erfarenheter och tankar kring mindfulness?