Här ligger jag i soffan och varvar ned till Passengers sköna röst. Nedvarvning. Jag har lovat mig själv att bli mycket bättre på det – som jag var förr i tiden. Innan jag blev så jädrans duktig på att oroa mig inför framtiden. Och visst var det mycket lättare att ta motvinden då, att stå fast och bestämd och kämpa sig igenom. Min motståndskraft, den mentala styrkan, får näring så. Jag tränar den på gymmet, föder den under vilan. För mental styrka i all ära, men gör man aldrig något för att fylla på den så tar även den slut förr eller senare. Som med så mycket annat. Och det är nog kanske det som varit det kämpigaste med hela den här hösten/vintern som passerat – jag har inte funnit tid eller lugn nog att ta hand om den delen av mig själv. Den där allra viktigaste av delar som ofta är livsavgörande.
Det är kämpigt att ta sig tillbaks. Jag kommer aldrig någonsin sticka under stol med den saken. Det är otroligt kämpigt, både fysiskt och mentalt. Många gånger tycker jag faktiskt att det är svårare att ta sig tillbaks nu, när man vet hur bra formen en gång känts och har fantastiska prestationer att jämföra med, än den där allra första gången jag gav mig in i fighten. Jag hade ju inte något bättre att jämföra med då, bara sämre. Men det är ju så. Man faller som hårdast när man flugit som högst. Och det är ju därför det är så jädrans viktigt att ta hand om den mentala rösten. För nej, den kommer inte av sig själv. Det är lika mycket styrketräning i att få den att bli stark, som det är när man jobbar med kroppen. Ibland kanske mer. För det finns så satans mycket därute i världen som gör sitt allra bästa för att besegra ens inre styrka och tron på sig själv. Och just därför är det så väldigt viktigt att ta hand om sig och sitt inre.
Så, jag kommer återinföra mina mer eller mindre ”tysta helger”. Och ta minst en timme varje kväll, innan jag går och lägger mig, bara för att andas ut. Ta tid för mig och det som stärker mitt inre. Vara utomhus mer, njuta av frisk luft och vackra vyer. Stänga av tv:n, datorn och lägga mobilen åt sidan – byta ut allt mot böcker. Lyssna på musik medan jag ligger i en solfläck på golvet och bara njuta av att känna värmen mot min hud. Skriva dagbok igen – för att bättre se mönster i mitt beteende, för att ventilera, för att utvecklas och växa. Ta upp målandet på nytt, det färgglada och otvungna. Det som föds ut spontaniteten och känslor, snarare än planering och tankar. Spendera tid med vänner och familj som hamnat i bakgrunden de senaste månaderna. Och jag vill, som jag tidigare nämnt, få in yoga i mitt liv. Lära mig på riktigt.
Avsätter ni tid för att varva ned? Och tränar ni någonsin er mentala styrka?
Krävs en himla massa av huvudet för att inte kasta in handduken helt under övningarna och varje set man tar sig igenom är en enorm vinst känns det som. Nåja, ben blev det i alla fall idag. Och axlar.
Nu ska jag hoppa i säng med min bok. Och imorgon kommer jag definitivt inte kunna gå.
