nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.


2 kommentarer

WODnesday

Just hemkommen från jobbet/gymmet. Nygamla blåsor på handflatorna, värkande muskler och röd i fejset. Som det ska vara efter två intensiva WOD:ar. Ja, ni har ju en del att ta igen på min träningsfront – både bra och dåligt. Och hur jag ska hinna uppdatera om allt vet jag inte, men ni ska få inblickar. Det lovar jag. As for now… Har kört Crossfit i en sisådär två och en halv vecka nu. Behövde en rejäl spark i baken, en fet utmaning och någon som sa åt mig vad jag skulle göra. För ni förstår (fast det kanske ni inte alls gör – för det gjorde INTE jag tidigare) att ibland kan det vara svårt att finna energin och engagemanget för den egna träningen när man lägger ned så mycket av sin tid och energi åt att engagera sig i andras. För så kan jag känna ibland, eller har gjort mycket, den senaste tiden. Ni vet, när man befinner sig i något helt nytt och inte hunnit finna vare sig balans eller fotfäste riktigt.

Så, Crossfit alltså. Det började som en engångsgrej – en utmaning från Omid. Vi skulle köra ihop en dag och han såg nog på mig att jag behövde en fet kick i nyllet för att tagga till – and believe me – jag fick en! Trodde jag skulle dö efter första 10 minutrarna av ”Hundringen” (100 chins, 100 push ups, 100 squats och 100 situps), så gissa om man kände att man levde när hundringen följdes av en 20 minuters AMRAP av 12:or i marklyft, push press, toes to elbows och boxjumps. Mhm… Vansinnes-passet from HELL. Och precis vad jag behövde. En utmaning – utan fokus på att lyfta tyngre och tyngre (förutsättningarna är inte riktigt rätt just nu), utan på att förbättra de andra resultaten. Tider, teknik, kondis och den mentala djävlar-anamma-rösten som lyst med sin frånvaro ganska mycket senaste halvåret. Precis där befinner jag mig alltså just nu. Letar mig tillbaks till go-getter-Nicole. Viljan. Motivationen med stort M. För NEJ – motivation är sällan gratis. Åtminstone inte i längden. Och den måste jobbas lika aktivt för som med kroppshållningen; bra dagar går det av sig självt, de sämre dagarna är det ett himla jobb och aktivt tänkande som ska till.

Anyways people. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att vara sjukt jäkla tacksam. För att jag idag äntligen fick träna med mannen igen (det händer alltför sällan these days). För mina hårt kämpande klienter som lyst upp min dag. För fantastiskt fina vänllegor (vän/kollega alltså) och deras genuina engagemang i mig/oss. För att jag inte tycker det är lika jobbigt att stå på det jädrans löpbandet längre. För att det varit sol hela dagen och jag sluppit frysa (which I hate). För att jag varje dag får komma hem till en tokrolig hund som överöser mig med ovillkorlig kärlek. För att världens finaste mamma dök upp, sov över och lämnade små kärleksfulla spår efter sig. För fina ”hund-grannar” som plockade med sig Eldar till Gärdet på bus och möjliggjorde träningspasset med kärleken. Och för er fina som fortfarande tittar in och lämnar fina ord efter er. Ni har varit saknade!

wodnesday(1)DAGENS WOD:AR

”Elizabeth”

3 x 21/15/9 reps – Ryck & dips

”Helen”

AMRAP 20 min – 400 m löpning, 21 KB-swingar & 12 chins


2 kommentarer

Hjärtvärme

Så var ännu en dag över och alldeles strax ska jag hoppa i säng. Ville bara titta in och dela med mig av dagens höjdpunkt:

20130312-215206.jpg

Fick sms:et av en kund efter vårt pass idag – kan ni tro att det värmde i lilla hjärtevrån eller vad? Så kul att få den typen av gensvar hos kunder, det gör jobbet så mycket roligare än det redan är och jag uppskattar den fina lilla gesten något enormt.

Andra bilden är kvällens middag som mannen ordnat tills jag snubblat in genom dörren efter jobb och träning. Blev ett axel-/magpass idag som vart riktigt bra! Men vi tar det imorgon. Nu måste jag ta natt innan jag däckar i soffan!


6 kommentarer

BOOM

20130308-170158.jpg

Så himla kul pass! Och en grym träningsvecka! Känslan i kroppen efter en sånhär vecka är pretty damn nice. Trött och mör men så himla full av energi och liv. Yeah, you guys vet ju vad jag pratar om.

Bonuspasset idag blev bröst, rygg och avslutningsvis en pulshöjare.
Bröst – 6 set rak hantelpress (hittade en kille som car snäll och passade sista två seten – nääästan så jag vågar mig på PB-vikten nästa gång om axeln känns medgörlig!), 3 set lutande hantelpress, 3 set crossovers i c.c & 3 set armhävningar. (Dog!)
Rygg – 3 set breda latsdrag, 3 set lats pulldowns, 3 set hantelrodd
Pulshöjare – Kettlebellswingar, tabata-style.

BOOM! Så jädrans skoj! Dessutom ännu lite roligare att Omid dansade nere i stora salen och kom upp till gymmet för att säga hej. Fint med grymma kollegor!


1 kommentar

Stumma muskler i mitt hjärta

Känslan när man stapplar ned för trappan och hemåt på vingliga ben likt en nyfödd kalv..! Yes, här har vi kört slut på härligheterna minsann. 20130307-204455.jpgDagens: (3 set av allt, 10-12 reps)

  • Squats-serie: 10 vanliga + 10 inåtroterade + 10 utåtroterade
  • ”Rumpmaskinen” (Vad kallas den? Ni vet åsnesparken?)
  • Superset – sumo squats/bulgarian split squat
  • Staggered squats, hö+vä
  • Raka marklyft
  • Stående vadpress

Ni som läste det lilla jag skrev tidigt i höstas kanske minns jag skadade låret under ett Ruffie-pass? Ni kanske minns Instagram-bilderna på mitt extremt svullna lår med tryckförbandet? Jag är fortfarande inte säker på vad det var som egentligen hände (var ju så dum som inte kollade upp det DÅ – tjockskalle som jag är när det kommer till mig själv) men jag misstänker det var en lindrigare muskelbristning/-ruptur. Håller ju fortfarande på att lära mig om alla skador man kan råka ut för (man blir visst aldrig färdig på den biten heller) och även om man ska vara försiktig med självdiagnoser så stämmer beskrivningen på pricken till det jag var med om. Anyways, den skadan har gjort mig lite försiktig när jag kör ben. Inte för att jag inte vet jag egentligen klarar tyngre, men för att jag är otroligt rädd att hamna där igen. Särskilt eftersom det tog en dryg månad innan jag kunde belasta benet med annat än min kroppsvikt utan att känna smärta. När jag idag kör tex knäböj märks det fortfarande att något har vart tokigt med muskeln. Inte så att det gör ont – men det liksom stramar som det kan göra över ärr som läkt men som är lite känsligare för beröring än andra punkter på huden. När jag kör med foamrollern över låret känns det väldigt tydligt. Mycket stramare/ömmare än på andra ställen. Så ja, jag blir lite försiktig. Lassar inte på som förr, utan försöker istället göra striktare, fler reps, något fler övningar för att trötta ut benen. Jag tröttar ut ordentligt, men går inte över smärtgränsen om man säger. Är noggrannare med uppvärmningen och väljer att öka belastningen successivt och hela tiden vara uppmärksam på minsta tecken till ”fel” typ av smärta.

Så… Vad jag vill ha sagt: med tanke på hur jävlig sommaren/hösten varit för min kropp så är jag tamejtusan riktigt nöjd med passen jag kört den här veckan. Axeln har varit bättre än vanligt. Jag har tagit mig igenom intervallerna jag lovade mig själv att köra och det bättre än jag trodde. Jag har börjat komma ut på PW:s igen. Och jag har tränat slut på musklerna med glädje och inte ”för att jag måste” som jag kände under hela hösten. Dessutom känner jag mig så mycket gladare och piggare än på otroligt länge! Att jobba med något man älskar, att vara igång med träningen igen, de allt ljusare dagarna, de fina människorna i mitt liv och kärleken gör verkligen under för mig. Någonstans börjar jag hitta tillbaks till balansen och den känslan är värd mer än alla pengar i världen.

Balansen people. Så svår att hitta ibland, så lätt att tappa – men så väldigt underbar när man får hålla den i sina händer. Och viktig.


5 kommentarer

That thing called success

Tänkte vi startar den här dagen med ett par tänkvärda ord. Har gått och blivit kär i det här citatet och funderar på om jag ska måla en stor tavla med den på och sätta upp nånstans där jag alltid ser den. För visst ligger det en del i det han sagt?

Ha en fin dag folket. I’m off to work för ett PT-pass och för ett eget bröst-/tricepspass för att fira träningsvärken som smugit sig på under natten. Magen är dööööd! :D

20130207-071325.jpg


1 kommentar

Post workout

20130205-142148.jpg
Här sitter jag kvar på jobbet och samlar ork nog att åka hem och plugga. Avslutade nyligen mitt axelpass som jag körde efter att ha kört ett pass för ryggen med Omid och nu är jag pretty skakis. Knaprar på riskakor och dricker protte (TACK Annie för att du skrev om caramel-prottet på bloggen för jag älskart!) och skrattar lite åt hur jag har svårt att skriva med såhär skakiga fingrar.

Körde olika chins och roddar på tyggpasset idag. Förväntar mig en störd träningsvärk efter den riktigt bra kontakten jag fick idag och efter att ha fått ett vakande öga som hjälpt mig att finslipa tekniken. Har fortfarande svårt att få bak och stabilisera axlarna – särskilt högra som gärna åker fram efter skadan – så det finns verkligen att jobba på där.

Riktigt skönt att känna sig trött och mör i kroppen igen. Och vilken tur jag hade som lyckades tajma in Omids ryggpass – för jag behövde verkligen den motivationen idag. Så skönt med nya insights, feedback och framförallt push. För det är något jag saknar som ini…! Jag blev verkligen bortskämd med världens – nej universums – bästa träningspartner för ganska exakt ett år sen och det finns ingen som riktigt kan fylla den platsen efter det. Nu när vi inte tränar på samma gym eller samma tider längre. Jag måste erkänna jag varje dag typ ber böner (!!) om att omständigheterna ändras så att vi kan köra ihop igen för det är verkligen inte samma sak utan Viking. Han fick mig att ge dom där 10 sista procenten, när man redan trodde man gett 100%, som liksom tog träningen till en helt ny nivå. Just nu lyckas jag knappt komma i närheten kan jag känna. So yeah, jag saknar min partner in crime på träningsgolvet. Jag saknar det with a passion!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 586 andra följare