Jag och skrutten

Efter månader av väntan och år av längtan har skrutten flyttat hem till oss. Tog inte lång tid förrän han tydligt kände sig hemmastadd och vår första dag här i stan gick över förväntan bra. Ni anar inte vilket litet charmtroll han är! Otroligt tydlig i sin kommunikation, signalerar tydligt när han vill ut och är så gosig och happy-go-lucky att man blir alldeles rusig av lycka när man ser honom. Hittat en kompis har han också – i spegeln. Har nog inte riktigt fattat än att det är han själv han ser, men han pussar på och leker med spegelbilden så fort han får syn på den.

Idag har jag varit uppe sen fem i morse med honom eftersom han vaknade och ville ut. Ätit, busat, småsovit på soffan och nyss varit ute en sväng och lekt runt i snön som ligger över gräsmattan. Nu har han däckat förnöjt i soffan och i sovrummet hör jag mannen snusa. Männen i mitt liv.

Haha… Jepp. Så ni kan ju förbereda er på bildbomber framöver Lite träningsrelaterade inlägg kommer givetvis med – lite senare. Nu ska jag passa på att ta en powernap.

I stan igen

Så var man tillbaks i stan efter ännu en fantastisk helg på landet. Ser det nästan lite som symbolik att det underbart soliga vädret och klarblå himlarna idag är fullkomligt grå och intetsägande när jag vaknar och tittar ut genom fönstret – precis så känns det som jag gjort sen vi låste dörrarna och satte oss i bilen hem. Bytte gröna skogar och blå vatten mot asfalt och stadsbuller. Tappat färg. Ska råda bot på det senare med en löprunda och ett besök på utegymmet. Tycker att det borde gå att vara där nu när så mycket av snön töat bort, så vi får se.

Annars kommer här en liten bildbomb från helgen.

Friiiiiday – ett steg närmare landet

Fredag och det är dags för mig och träningsvärken att ta tag i en tenta igen. Vill verkligen bara ha allt färdigt nu och inte behöva fokusera på hundra saker samtidigt. Men vissa saker tar längre tid att nöta än andra och när man inte längre har ALL tid att lägga på pluggandet är det kanske inte helt konstigt att det inte går lika fort fram heller. Men aja, skam den som ger sig. Det är bara att fortsätta stånga vädursskallen i väggen ett tag till, tills jag blir helt färdig med tentorna och kan andas ut. Längtar till den dagen man känner man kan koncentrera sig 100% på jobbet istället och känna sig lite trygg i allt man kan och lärt sig. För det tar lite tid det där, att lära sig och att våga slappna av och luta sig tillbaks. För kunskapen finns ju där – man måste bara våga lita på den och sig själv.

Men fredag innebär också ett steg närmare mental uppladdning. Jepp, ikväll åker vi till landet igen för en tyst, härlig helg och nästa helg hela vägen till skog-skogen och min familj. Blir dessutom första gången jag får träffa lilla systersonen Milou och jag längtar mig tokig efter dom alla nu.

Today has been a good day

Min måndag har inneburit plugg, ett gäng PT-konsultationer och träning. Sitter här med stumma ben, trötta axlar och ett enormt lugn i hela kroppen. Fantastisk känsla såhär på kvällskvisten. Och jag ska inte bli långvarig här – för jag ska alldeles strax stänga ner all elektronik och mysa ner mig med min bok tills jag somnar. Som förr i tiden. Som jag har lovat att jag ska. Har tusentals böcker jag börjat läsa lite här och var men inte funnit lugnet att läsa ut. Men innan dess ville jag bara berätta lite kort om dagens träningspass med kollegan Walter Zuniga.

Ben, gav jag som förslag. Just nu, när jag känner mig ur form och rätt svag (har nog en hel del att göra med att jag dragit ner på mycket av kolhydraterna sen en dryg vecka tillbaks – kroppen har inte riktigt vant sig) kändes det viktigt att få värsta passet avklarat för veckan. Det hjälper motivationen något kan jag tycka – att veta man har det roligaste kvar sen. Benpass är något jag hyser en stark hatkärlek till, men nu såhär när man inte varit igång ordentligt så är det nog mest hat Krävs en himla massa av huvudet för att inte kasta in handduken helt under övningarna och varje set man tar sig igenom är en enorm vinst känns det som. Nåja, ben blev det i alla fall idag. Och axlar.

Det är alltid lite spännande att träna med någon man aldrig tränat med förut. Och alltid lite klurigt innan man räknat ut hur den andre funkar, vilket pepp som ger effekt och när man ska hoppa in med passning. Och vilka övningar som hamnar på programmet!! Idag var det en hel del nytt för mig; superroligt och inspirerande. Men satan i gatan vad kämpigt! Nervsystemet blev bergis rätt chockat och undrade vad sjutton jag höll på med.

Har ni hört talas om Matrix Squats? Well, jag har då aldrig hört ett ord om det. vad jag hittills förstår så finns det massor av olika varianter och jag tänker ta reda på mer, men för att ge er ett exempel – dagens Matrix Squats:

• 10 x Staggered squats, höger ben
• 10 x Staggered squats, vänster ben
• 10 x Inåtroterad squat (tänk kobent)
• 10 x Utåtroterad squat (tänk plié)
• 10 x back squat

Detta är alltså ett set Matrix Squats, varianten vi körde tre set idag. Utöver det körde vi:

• 10 x 3 Raka marklyft
• 10 x 3 ”Blottaren”, axlar
• 10 x 3 Baksida axlar (maskin)
• 10 x 3 Axelpress med hantlar

Jobbigt som ini… Kände mig sååå svag (!!!), men så nöjd och endorfinig (jodå, det är väl ett ord? ) över att ha genomfört det. Och så glad över att träna med någon som hejade på, passade och kom med lärorika tips. Det hjälper motivationen på traven Nu ska jag hoppa i säng med min bok. Och imorgon kommer jag definitivt inte kunna gå.

Korvstoppning pågår

Det har varit lite dåligt på uppdateringafronten idag… Försöker fortfarande komma tillbaks till gamla rutiner och finna någon form av balans mellan allting och det tar sin lilla tid. Även om det handlar som en sådan enkel sak som att blogga.

Idag började jag dagen med att åka iväg till Sportlife Garnisonen för att möta upp två av mina PT-kunder. Det är kul att äntligen få ett ansikte till personer jag tidigare bara pratat i telefon eller mailat med ett par dagar nu, även om jag fortfarande inte riktigt kommit över nervositeten helt. Antar det är lite så i början när allting är nytt och ovant. Efter konsultationerna bokade vi in våra första träningspass ihop och jag ser riktigt fram emot det (även om jag samtidigt är skitskraj haha!). Hade också en liten sit down med min kollega Walter Zuniga där vi gick igenom en del av det rent administrativa med arbetet, men också pratade en del om egen träning. Bokade in några gemensamma träningspass nästa vecka, vilket jag ser fram emot.

Resten av dagen har inneburit plugg, plugg, plugg. Med en hjärna som är rätt trött på skolböcker by now (även om det är superkul att lära sig så har jag aldrig tyckt om själva korvstoppnings-delen med att gå i skola haha) så känns det som att det går ofantligt trögt. Men what to do? Imorgon är det tentadags igen så det är bara att fortsätta nöta.

Kan i alla fall glädjas över träningsvärken lite här och var medan jag sitter här och nöter. Det gör fortfarande ont i hamstrings när jag sitter ner (efter måndagens AMRAP), ryggen känns som om den blivit överkörd av en ångvält och biceps känns helt krossade efter igår. Nice!

At work

Här sitter jag på jobbet och käkar mellis. Har tillbringat eftermiddagen med att ringa runt till mina PT-klienter för att boka in våra första möten och faktum är att telefonskygga jag har riktigt kul. Alla jag fått tag på har låtit glada och trevliga och nu ser jag riktigt fram emot att få köra igång med dom. Första konsultationen har jag redan imorgon! Pirr i magen sa det där.

AMRAP med Sara

Jisses vad trött jag är! Så väldigt skön känsla att vara så mör och trött i hela kroppen som man blir efter ett riktigt bra träningspass. Det var ett tag sedan jag orkade ta ut mig såhär – särskilt mentalt. Tror att det är en kombo av lättnaden över att jag fick jobbet jag ville ha, fått sova ut ordentligt i helgen och dessutom hade träningspartner idag. Åkte in en sväng till skolan för att plugga/planera lite med Sara och fick med mig henne ner till skolgymmet efteråt för en AMRAP. Hon nämnde nångång i höstas att hon gärna ville köra det med mig, efter att ha sett mig i farten på skolgymmet, och idag passade ju perfekt. Även fast jag tänkt göra något helt annat från början. Man får ta vara på tillfällena då man kan få lite extra pepp, särskilt efter en period då motivationen varit låg för den egna träningen. Känner hur den börjar återvända nu, sakta men säkert. Insikten om att man från och med imorgon kommer jobba på PT liksom blåser liv i motivationen som legat som sovit, helt klart

Kvällens AMRAP: Knäböj med axelpress – KBswingar – Raka marklyft – Armhävningar – Bollindrag (mage). På 20 minuter hinner man ta död på sig själv rätt ordentligt om man bara vill, ingen tvekan om den saken.

Om en helg som skrivit historia

Vilken helg hörrni! Den kom verkligen att bli allting annat än jag förväntat mig och så väldigt fylld med glädjeämnen. Nej, det trodde jag verkligen inte när jag vaknade upp i lördags efter ännu en natts dålig sömn och så illamående att jag kräktes strax innan jag skulle iväg till Odenplan för ännu ett delmoment i den rekrytering jag befunnit mig i ganska många veckor nu. Väl på plats kände jag mig alldeles skakis, vilket inte blev bättre av nerverna i mig. För jag ville ju så gärna göra bra ifrån mig! Hade suttit hela dagen innan och vänt och vridit på min planering och till slut var klockan så mycket att jag fick inse det var bäst att gå lägga sig. Ni förstår, min uppgift var att lägga upp en periodisering för en ”klient” och genomföra ett träningspass med denne enligt mitt upplägg, för att under tiden svara på frågor kring mitt tänk, anatomi eller annat som hör jobbet till. Vid ett tillfälle fick jag uppgiften att ”göra en variation på hela programmet som kräver mer av koordinationsförmågan” för att visa prov på kreativitet, flexibilitet och förmåga att tänka om snabbt. Trodde ni jag ville dö eller vad? Kände mig som en nyförlöst kalv i benen – av nerver. Ni vet känslan i bröstet när man konstant ifrågasätter sig själv för att man blir osäker på om man ska gå efter magkänsla eller huvudets so called logiska förmåga? Och sen efteråt – feedback som gjorde mig så glad att jag kunnat spricka.

- Du måste prova storlek på jobbtröjan… Här, prova den här storleken!

- Den sitter jättebra, säger jag och hinner tänka att den är ju helt ny.

- Haha jag vet. Jag hade redan beställt den – jag visste ju att vi ville ha dig med i teamet, skrattade han.

Störda känsla. Idag sitter jag fortfarande här och undrar vad som hände egentligen – och hur!? Och det känns så fantastiskt att tänka att jag redan den här veckan kommer att börja installera mig på min nya arbetsplats, även om det blir en mjukstart såhär i början när jag fortfarande har mina sista prov kvar att skriva.

Under natten till söndag sov jag ordentligt för första gången sen Hawaii. Tungt, tryggt och utan störningar, för att vakna utvilad. Det blev en brunch med mannen min (kvarg/hallonpannkakor med diverse frukt och turkisk yoghurt med lime och honung) och så upptäckte jag att min lillasyster skickat sms under natten. Jag hade tydligen blivit moster, lite i förväg. Stoltheten som svällde upp i bröstet när jag fick se bilden av min fantastiskt söta, rundkindade lilla systerson..! Och vetskapen om att allting gått fantastiskt bra och att syrran knappt behövde spendera ett halvt dygn på BB innan de fick åka hem igen med lille sonen, den vetskapen kändes så skön!

Så, kära bloggläsare och bloggosfärvänner, det var en bra helg. En riktigt, riktigt bra helg. Och från mitt bröst har det fallit tunga stenar som under en tid tagit mycket på mina krafter. Nu kan jag känna hur livshjulet börjar rulla igen, stadigare och mer hoppfullt än på länge. Jag ville bara ni skulle veta det och få ta del av glädjen jag känner, liksom ni fått ta det av allt det tunga under hösten. Och så ville jag tacka igen. För alla fina ord, för ert engagemang och era små pepptalks. Och för att ni fortfarande tittar in

Ha en fantastisk måndag!

Årskrönikan – del 1

Ni har väl inte missat alla fantastiska årskrönikor därute i bloggosfären? Tycker själv att det är fantastiskt kul läsning och inför nya året tänkte jag slänga ihop en helt egen. Här kommer första delen i tillbakablicken av mitt väldigt händelserika år! Ett år som varit en emotionell berg-och-dal-bana men helt fantastiskt på många vis.

Januari

Inleddes med pluggande och tentastress. Jag svor på att komma i mitt livs form till sommaren, återupptog morgonprommisarna, började träna allt tyngre och inspirerades av Arnold. Det skapades mycket tavlor, bloggades flitigt och experimenterades i köket. Det var också under januari månad de allra första, blyga spännisbilderna dök upp på bloggen. Var så jädrans stolt över dom begynnande konturerna på min rygg!

Februari

Kärleken för träningen växte stadigt och snabbt under februari. Jag förälskade mig i axelpass, bulgarian split squats och Kesella-frukostar. Slog halvt ihjäl mig på ett av gymmets klädskåp, pannan pryddes av en enorm bula och jag fick massor av nya läsare. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Pluggstressen fortsatte och jag gick ut på vårens första praktik. Och jag tog mig ur mina comfort zone när jag lade ut före/efter-bilden från FitnessFighten och för första gången gav mig på bänkpress med fri stång! Världens finaste Carro gav mig biljetter till Nike Blast och jag hade hur kul som helst. Det var nu jag på allvar började träna med Viking som träningspartner, gladdes över den allt bättre formen och motivationen var gränslös. Det var också i februari jag började ifrågasätta mitt utbildningsval och titta på PT-utbildningar.

Mars

Alltfler formbilder började dyka upp i takt med att jag fann konturer på axlar, armar och mage. Nu började vårkänslorna spira ikapp med solen och pluggandet förflyttades utomhus samtidigt som jag började fundera på en sockerutmaning. Jag led av pannkaksmani, pollenallergi och otaliga blåmärken efter den nya, tuffare träningen med Viking. Och jag förälskade mig totalt i bröstpassen! Mars månad präglades av allt det nya jag testade; matmässigt, träningsmässigt och inte minst byxstorleksmässigt! Jag kunde nämligen få på mig mina smaljeans från gymnasiet igen och åtminstone nästan knäppa dom. Det var också nu jag på allvar bestämde mig för att träna på och klara min första chins.

…to be continued.

New Year’s Resolution

Har varit lite tyst här – och just nu behöver jag nog få ha det så. För när det inte händer överdrivet mycket på träningsfronten så blir ju liksom bloggen lidande. Och någonstans blir det liksom någon slags inre press på en att ändå prestera, spruta ut inlägg här men man har liksom inte så mycket att säga och då är det bara den inbillade pressen kvar. Så det få bli lite som det blir ett litet tag. Bara tills jag känner LUST att skriva igen liksom. Men jag försvinner inte helt, bara litegrann som nu ungefär.

Idag har jag funderat väldigt mycket på det där med nyår. Har nog aldrig varit jättemycket för nyårsfirandet i sig – eller nyårslöftena kanske. Har liksom alltid lite sett det som nånting man bara gör för sakens skull men inte menar egentligen, eller fullföljer. Så jag har aldrig avgett några. Åtminstone inte vad jag kan minnas. Och jag har lite problem med det där generellt – löften som bryts alltså – så jag lovar hellre ingenting. Mer än att göra det bästa jag förmår utav saker och ting. I höst (och sommar) har det inte varit till tillfredsställelse, det jag förmått göra. Även om jag med facit i hand vet att jag gjort så gott jag kunnat. Eller snarare orkat. För det har varit en tuff tid på många vis. Fantastisk men tuff. Och att göra det bästa man förmår innebär inte att alltid ligga på samma standard, att aldrig falla eller göra misstag. Men det innebär att alltid resa sig upp igen. Att ta sig igenom och se framåt. Att säga till sig själv att ja, där sket det sig, men det betyder inte att jag inte kan lyckas. Att göra det bästa man förmår handlar ibland om att vara ärlig mot sig själv när något inte längre håller – och att våga erkänna för sig själv man behöver andrum och tid för eftertanke.

Sista halvåret har varit sådant för mig. Och idag, när jag sitter här, så inser jag att jag gjorde helt rätt som tog ett break från träningen. Trots att jag lagt på mig, säkerligen tappat i muskelmassa och kommit längre bort från både smaljeans och ”drömformen”. Trots att jag har dagar då jag vill slänga varenda byxa för att de sitter lite tajtare än jag vill och förbannar hela världen för att det inte existerar en enda (!) passande BH i hela landet. Men sanningen är den att jag behövde det. Min kropp var sliten, men framför allt mitt huvud var i stort behov av att få ta det lugnt ett tag. Visste ni att överträning inte alltid handlar om att man tränat för mycket eller hårt? Jag hade ingen aning. Inte den blekaste, förrän den dagen jag satt där på skolan och ämnet diskuterades i klassrummet. Och jag minns så sjukt väl hur jag tittade ner i min bok på den LÅNGA listan av tänkbara symptom – och insåg att jag kunda pricka av alla utom en när jag tänkte tillbaks på hur jag upplevt sensommaren/hösten. Jag var så jädrans förstörd. Och jag kanske aldrig fick den ”diagnosen”. Jag kanske aldrig fick höra det av människorna omkring mig eller av någon insatt i ämnet. Men hade jag bara förstått vad jag skulle tittat efter så hade jag nog sett varningssignalerna. Och den enorma mentala och fysiska stress jag levde under gjorde att hela jag var en livs levande och ilsket röd varningsblinkers, en bedrift att missa om man bara hade lyssnat ordentligt. Och ändå gjorde jag det. Missade.

Det jag försöker säga med allt det här – om man ska ge ett nyårslöfte så bör det vara att bli bättre på att LYSSNA. På andra, på sig själv, sitt hjärta. Sin kropp. Bli bättre på att ta hand om sig själv, oavsett vad det innebär. Att lyssna – och våga erkänna – när det blir för mycket. Eller lyssna när hjärtat försiktigt viskar om sina drömmar, säger åt en att kämpa hårdare för att nå dom. Att lyssna innebär inte bara höra det som viskas, det handlar om att ta in. Begrunda, försöka förstå och handla i syfte att försöka göra gott. Att göra rätt. Även om det innebär ett steg bakåt ibland. Och att våga göra det.

Så, mina bloggvänner, det är mitt nyårslöfte till mig själv i år. Ja, jag tänker faktiskt avge ett. Jag lovar att bli bättre på att lyssna på och ta hand om mig själv och göra det bästa jag förmår. I allt jag kan.

Har du något nyårslöfte du vill dela med dig av?