nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.


9 kommentarer

Övningstips – enbenta höftlyft!

Allright – Annie frågade efter en beskrivning på dom enbenta höftlyft som jag och Viking körde på onsdagens benpass. Tänkte att jag lika gärna kan dela med mig av den till er allihopa, so here we go!

Eftersom jag inte fotat på gymmet är bilden utan vikter (att ha vikterna gör HELA skillnaden, särskilt om du är stark i ben/rumpa sen innan) utan dom här bilderna är mer så att ni ser själva rörelsen . Ni har säkert sett den förr, eller kanske en variant av den, men för att öka svårighetsgraden en aning så kör vi nu då på ett ben. (Perfekt att köra hemma i reklampausen på TV! ;) )

Utgångsläge (bild 1): Stöd armbågarna på en bänk/höjd och ”sätt dig ner” utan att nudda marken med rumpan. Fötterna placeras ganska långt fram, men inte så långt att benen är helt sträckta. Ena hälen lätt i marken, andra benet i luften.

Bild 2 – LYFT! Spänn mage, rumpa och lår och lyft härligheten så det riktigt spänner. Det ska KÄNNAS i rumpa och baksida lår.

Bild 3 – Ner till utgångsläget, men se till att inte vila i marken.

Testa att göra den utan vikter först – och lägg sedan på en viktskiva/skivstång på höften så ska ni få se på rejäl skillnad i jobbighetsgrad! Lite jobb blir det också att balansera vikten, vilket ju bara bidrar till att kroppen får kämpa lite extra ;) Ni som testar – låt mig gärna veta vad ni tycker!

20120426-214748.jpg


26 kommentarer

Formdokumentation; ryggens utveckling

Jag har sagt det förr och säger det igen – DOKUMENTATION IS THE SHIT! På riktigt. Jag är ju en sån som dokumenterar det mesta jag finner värde i; skriver mycket, älskar att ta bilder och gör spellistor efter händelser så att jag senare kan resa tillbaks i tiden och minnas hur fina saker jag varit med om och vilka underbara människor jag träffat i mitt liv. Och en sak är säker; är man under transformation så finns inget bättre sätt att synliggöra förändringens bana. 

Ni som har hängt med här i bloggen vet ju att det kommit mycket bilder på ryggen. Och ni kanske börjar tröttna, men faktum är att jag fortfarande är så fascinerad över min egen kropps samarbetsvilja och förändring att jag ibland inte fattar att det händer alls. Så blir man ju också lite blind när man ser sig själv varje dag i spegeln – förändringar är lätta att missa och så går man där och tror att inget händer bara för att man inte tycker sig se nåt hända. Och just min rygg (underbara, snälla, duktiga rygg!) är den mest samarbetsvilliga muskelgrupp på hela mig – och så blir man ju lite stolt liksom när man upptäcker att oj, det har ju hänt en himla massa sen årsskiftet och då vill man ju dela den glädjen med någon som förstår grejen. Hence why ryggbilder hamnar här stup i kvarten ;)

Så… Here we go again: min ryggtavlas utveckling januari-april. (Men fasiken så krångligt det är att få bra bilder på ryggen när man inte har en fotograf!)

20120426-001158.jpg


4 kommentarer

Gårdagens ben & biceps

20120425-193024.jpg

Gårdagens pass för ben och biceps alltså..! Snacka om att man tar i och jobbar hårt när det börjar svartna för ögonen på en och man börjar ryta till som testosteronstinn dude! Precis ett sånt pass hade jag igår. Sjukt nice – sjukt jobbigt!

Ben/rumpa: Back squats, Sittande enbensspark, Enbent höftlyft med vikter (ny killer för baksida lår + rumpa), Insida lår, Step ups med skivstång, Sittande enbenspress & stående vadpress.

Biceps: Scottcurls (3 set + 1 negativt), Enarms cablecurls, Stående stångcurls.

Plus 50 minuters PW.


11 kommentarer

‘If you wanna make the world a better place, take a look at yourself and then make a change’

Ibland blir jag fruktansvärt trött på all missunnsamhet som finns bland oss människor. Ni vet, janten och hela den grejen? Och det där med att man fan ska veta sin plats och inte sticka ut, annars får man allt stå ut med att höra både det ena och det andra. Jag förstår det inte. VARFÖR kan man inte unna varandra glädje istället?

Jag tänker till exempel på det här med att alltid finna fel. Jag vet ni känner igen det. Vad man än skriver, vad man än säger, hur man än försöker så finns det alltid någon därute som försöker finna fel. Och nu är det ju så att den som söker också finner – the medical gaze har det kallats. Man ser det man vill se och får det man förväntar sig att få. Och det går alltid att vrida saker och ting till något negativt. Det handlar om hur man väljer att se, tolka och förstå det. Det handlar om att överhuvudtaget vilja och försöka förstå. 

Idag var det som fick mig att reagera kommentarerna till DET HÄR inlägget som PT-Fia lagt ut. Och självklart är det de negativa kommentarerna jag menar. För vad finns där att missförstå i inlägget? Glädjen över att ha fått hamna på ett tidningsomslag efter allt hårt arbete? Försöket att nå ut till människor och inspirera till förändring? Rubriken hon syns tillsammans med som utlovar en ny kropp på 30 dagar? (För er som inte tror på det, så går det att göra en markant förändring på 30 dagar, men en ”förändring” kan handla om annat än det rent ytliga.) Herregud det klankas till och med ned på tjejens mage! WTF!? Och jag som ser PT-Fia nästan dagligen på gymmet med sina kunder, som följt henne och pratat med henne blir uppriktigt förbannad över att folk tycker sig ha rätt att säga vadsomhelst bara för att hon råkar vara mer offentlig än vissa av oss andra. Ja, kanske något man får lära sig ta, men jag tycker det är tråkigt att det ska behöva vara så.

Så kära läsare, jag har en utmaning till er alla:

Från och med idag gör vi vårt bästa för att sluta missunna varandra framgång. Vi gör vårt bästa för att se människor i vår omgivning med ögon som vill väl och som ser det vackra. Och vi försöker bli bättre på att peppa varandra, vara snälla och ge varandra en välförtjänt klapp på axeln. 

Ett litet leende, en genuin komplimang eller ett peppande ord kan förgylla någons dag långt mer än man tror. Så varför inte göra det för varandra? Vad förlorar vi på det? Ut nu och förgyll dagen för andra. Jag lovar att det kommer att sprida ett leende även på dina egna läppar. 

 


10 kommentarer

Lite fler bloggtips!

För ett tag sen tipsade jag ju om lite läsvärda tränings-/hälsobloggar och tänkte att nu är det dags igen att sprida vidare lite av all pepp, tankar och inspiration man kan få i den här enorma bloggosfären. Här kommer därför några nya tips på bloggar jag tycker är värda ett besök :)

Gladiator-Prime har ni väl alla hört talas om? Den här killen är en utav de skönaste jag vet just nu bland träningsbloggarna. Han har fattat det där med att ge janten fingret och är aldrig rädd för att säga vad han tycker, hans blogg är fullproppad av träningssnack, charmiga videoinlägg och alltid med glimten i ögat. Missa det inte!

Den HÄR tjejens blogg är fullspäckad av pepp, träningsglädje, recept och inte minst massor av vackra bilder! Absolut värd en kik!

I Fannys blogg kan man finna mycket kloksaker och tänkvärda inlägg, samt följa hennes resa genom PT Schools utbildning. Hon vurmar inte bara för den fysiska hälsan, utan även den psykiska. Grymt stark tjej!

Och så har vi ju självklart Frukostera! För alla er som saknar inspiration vad gäller frukostar, mellisar och nyttigare dessertvarianter – för guds skull titta in HÄR..! Tro mig, det finns något för alla ;)


Lämna en kommentar

Godmorgon Sjöstan!

20120425-085433.jpg

Nu sitter jag här med frullen i högsta hugg efter en riktigt härlig morgonprommis i solen. Sjöstan i mitt hjärta alltså! Så himla fint är det när solen och vattnet glittrar ikapp och himlen är alldeles blå. Och så bra man mår när man väl kommer ut och får det där uppvaknandet ute i friska luften! SÅ glad att jag kom iväg!

Frulle idag: kvarg/keso med vaniljpulver, lite kokosflingor och frysta (eller ja upptinade ;) ) bär + två knäckemackor med avokado och paprika. Älska frulle!


Lämna en kommentar

Dagens: Bröst & triceps

20120424-222336.jpg

Folktomt på gymmet i väntan på coachen.

Bröst och triceps. Det var muskelgrupperna som stod på schemat denna tisdag och som ni kanske läst innan så var jag ordentligt taggad inför passet. Och satan i gatan vad härligt det var! Fick en helt galen kontakt idag, vilket också ledde till att musklerna var helt och hållet superslut efteråt. Alltså verkligen nästan-tappa-hanteln-i-sista-repet-slut! Så himla underbar känsla – ni vet den där när man är så jäkla svag och trött att man knappt orkar hålla uppe huvudet, men samtidigt känner sig riktigt stark och vaken? Älska!

Bröst – Bänkpress i smith (nytt PB!), Lutande hantelpress, Decline (bakåtlutad) bänkpress (nytt PB!), Armhävningar, Low cable flyes (hallå jag kan faktiskt tydligt SEEE musklerna jobba nu!), Cable crossovers & Låg enarms-hantelfly (eller vad vi ska kalla det, får ta bild).

Triceps – Pushdowns med rak stång i cable, Tricepspress i cable & enarms hantelpress bakom huvudet.

PW på det, of course. Imorgon är det återigen dags att kötta ben och rumpa. Och så lite biceps på det maybe.


10 kommentarer

Om det där med mål

Man frågar mig vad jag har för mål med allt det här. Med alla timmar spenderade på gymmet och alla de val jag gör i min vardag. Och det har fått mig att fundera. Ni vet, verkligen ägna tid åt tanken. För vad har jag egentligen för mål? Faktum är att ju mer tid jag ägnat åt att fundera över saken, desto fler mål finner jag. De kommer till mig hela tiden; föds ur viljan att ständigt utvecklas och växa. För det är sådan jag är och alltid varit. På rullande stenar växer ingen mossa, var det en gång en man som sa till mig. Jag har alltid velat vara den rullande stenen. Nej, jag har alltid varit den rullande stenen. På gott och ont. Men rullar jag inte, så dör jag. Mitt inre väsen, själen, färgerna eller vad man vill kalla det – det liksom krymper ihop och tynar bort om jag inte får ägna mig åt det som gör mig till mig. Så därför är jag alltid på väg. Någonstans. När ett mål har uppnåtts, ersätts det genast av ett nytt.

För sådär en 8-9 månader sedan hade jag ett enda mål med livet:

Jag ville hitta tillbaks till mig själv.

Hitta tillbaks till glädjen och den jag en gång varit. Och ibland kan det enklaste sättet att börja förändra något på djupet, vara att förändra det yttre. Har ni någonsin hört uttrycket att en kvinna som klipper av sig håret är i färd med att förändra sitt liv? Det är en slags brytpunkt. En slags markör – ”jag står inte ut längre, jag behöver förändring och det NU” – och vad är då tydligare än att förändra det som är allra mest synligt? Så var det för mig. Jag förstod det långt innan jag förstod jag skulle lyckas. Min förändring, den inre, behövde börja utifrån. Så jag förändrade håret igen (faktiskt sant – jag är ett typexemplar av kvinnan som klipper av sig håret!) och skaffade gymkort på nytt.

I början handlade allting om att förändra kroppen. Komma i gamla kläder, få bort allt det överflödigt fett som gjorde att jag inte kände igen mig själv när jag såg mig i spegeln. Och resultaten kom snabbare än väntat. Om det gjorde mig gladare? JA. För det fick mig att inse jag inte alls var helt förlorad. Jag – den tjejen med den starka viljan och drivkraften – fanns därinne fortfarande. Och nu, med hjälp av träningen, började hon kämpa sig tillbaks till ytan. Hon började kämpa för sig själv igen, efter att ha legat i dvala.

Så kom jag i mina första delmålsjeans och i samma ögonblick föddes nya mål: jag ställde in siktet på ännu ett par jeans, ville bli starkare och orka mer. Jag ville nu bygga muskler och definiera dom (det vill jag fortfarande). Och med tiden kom allt fler och fler mål att födas i en rasande takt; att lära mig göra chins, bli duktig på pull-ups, bli duktig på armhävningar, bli grym på bänkpress, pressa mig ur comfort zones, bryta dåliga vanor, testa nya saker, lära mig hur kroppen fungerar, utbilda mig, inspirera och hjälpa andra… Jag kan fortsätta hur länge som helst för det tar aldrig slut. För jag hittade ju tillbaks. Till hon den där vars hunger aldrig någonsin stillas helt. Nog tappas delar av mig bort ibland, när dåliga dagar kommer, men träningen låter mig alltid hitta tillbaks. Träningen har blivit min vägvisare, stunden på dagen då jag för det mesta har den bästa kontakten och de bästa inre samtalen med mig själv.

Jag hittade med träningens hjälp tillbaks till den rullande stenen jag en gång var och alltid behövt vara. Och därmed nådde jag mitt absolut livs viktigaste mål. Men det slutar inte där. Det slutar aldrig. För den dagen jag stannar, den dagen mina mål slutar födas och jag inte längre drömmer, den dagen är jag död.

Vad har du för mål?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 586 andra följare