nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.

Om det där med mål

10 kommentarer

Man frågar mig vad jag har för mål med allt det här. Med alla timmar spenderade på gymmet och alla de val jag gör i min vardag. Och det har fått mig att fundera. Ni vet, verkligen ägna tid åt tanken. För vad har jag egentligen för mål? Faktum är att ju mer tid jag ägnat åt att fundera över saken, desto fler mål finner jag. De kommer till mig hela tiden; föds ur viljan att ständigt utvecklas och växa. För det är sådan jag är och alltid varit. På rullande stenar växer ingen mossa, var det en gång en man som sa till mig. Jag har alltid velat vara den rullande stenen. Nej, jag har alltid varit den rullande stenen. På gott och ont. Men rullar jag inte, så dör jag. Mitt inre väsen, själen, färgerna eller vad man vill kalla det – det liksom krymper ihop och tynar bort om jag inte får ägna mig åt det som gör mig till mig. Så därför är jag alltid på väg. Någonstans. När ett mål har uppnåtts, ersätts det genast av ett nytt.

För sådär en 8-9 månader sedan hade jag ett enda mål med livet:

Jag ville hitta tillbaks till mig själv.

Hitta tillbaks till glädjen och den jag en gång varit. Och ibland kan det enklaste sättet att börja förändra något på djupet, vara att förändra det yttre. Har ni någonsin hört uttrycket att en kvinna som klipper av sig håret är i färd med att förändra sitt liv? Det är en slags brytpunkt. En slags markör – ”jag står inte ut längre, jag behöver förändring och det NU” – och vad är då tydligare än att förändra det som är allra mest synligt? Så var det för mig. Jag förstod det långt innan jag förstod jag skulle lyckas. Min förändring, den inre, behövde börja utifrån. Så jag förändrade håret igen (faktiskt sant – jag är ett typexemplar av kvinnan som klipper av sig håret!) och skaffade gymkort på nytt.

I början handlade allting om att förändra kroppen. Komma i gamla kläder, få bort allt det överflödigt fett som gjorde att jag inte kände igen mig själv när jag såg mig i spegeln. Och resultaten kom snabbare än väntat. Om det gjorde mig gladare? JA. För det fick mig att inse jag inte alls var helt förlorad. Jag – den tjejen med den starka viljan och drivkraften – fanns därinne fortfarande. Och nu, med hjälp av träningen, började hon kämpa sig tillbaks till ytan. Hon började kämpa för sig själv igen, efter att ha legat i dvala.

Så kom jag i mina första delmålsjeans och i samma ögonblick föddes nya mål: jag ställde in siktet på ännu ett par jeans, ville bli starkare och orka mer. Jag ville nu bygga muskler och definiera dom (det vill jag fortfarande). Och med tiden kom allt fler och fler mål att födas i en rasande takt; att lära mig göra chins, bli duktig på pull-ups, bli duktig på armhävningar, bli grym på bänkpress, pressa mig ur comfort zones, bryta dåliga vanor, testa nya saker, lära mig hur kroppen fungerar, utbilda mig, inspirera och hjälpa andra… Jag kan fortsätta hur länge som helst för det tar aldrig slut. För jag hittade ju tillbaks. Till hon den där vars hunger aldrig någonsin stillas helt. Nog tappas delar av mig bort ibland, när dåliga dagar kommer, men träningen låter mig alltid hitta tillbaks. Träningen har blivit min vägvisare, stunden på dagen då jag för det mesta har den bästa kontakten och de bästa inre samtalen med mig själv.

Jag hittade med träningens hjälp tillbaks till den rullande stenen jag en gång var och alltid behövt vara. Och därmed nådde jag mitt absolut livs viktigaste mål. Men det slutar inte där. Det slutar aldrig. För den dagen jag stannar, den dagen mina mål slutar födas och jag inte längre drömmer, den dagen är jag död.

Vad har du för mål?

About these ads

10 thoughts on “Om det där med mål

  1. Som alltid – bra skrivet! :D

    Jag har som mål att forma kroppen till det bästa den kan bli, mitt huvudmål är inte att gå ner i vikt eller bli smalare (även om jag försöker få ner min fett% på kroppen) dock. Snarare vill jag ha mer muskler som syns! :)

  2. Så härligt att läsa detta om alla dina mål – friska sunda och vettiga mål! För även om målet även har varit att komma i ett bar jeans så har du inte begränsat dig till det, som jag i bland kan uppleva att människor gör. De har en målvikt eller ett par måljeans och sen så är det punkt och slut.

    Mitt mål med träningen är ej fastställt – att fortsätta bygga muskler och att kanske sen också minska fettprocenten lite för ngt mer definerade muskler är väl ett konkret mål. Att bli bättre och klara fler dips, att lära mig chins är ett annat. Att bli starkare och kunnigare inom styrketräning är andra mål. Att fortsätta göra det jag älskar!
    Sen finns det andra mål, mer outtalade som kanske mer kan kallas drömmar. Och det är bl.a att på sikt kunna kobinera mitt yrke/utbildning med min passion. Samt vissa andra drömmar som jag ej är redo att sätta ord på offentligt än :)

    SV: Ja absolut – LETS DO THIS!! Låt oss försöka hjälpa till att göra världen lite trevligare, gladare och snällare :)

    • Tack fina du :) nej jag vet vad du menar med begränsningar och det funkar för vissa, som liksom känner sig nöjda där vid målet. Good for them, ibland (i andra aspekter av livet) kan jag önska att jag var mer sådan men det är jag inte. ”Be proud, never satisfied” som det stod i ditt inlägg, that’s more like me ;)

      Dina mål tycker jag också låter vettiga och inte helt olika mina, så jag förstår dig nog rätt bra där. Ser fram emot den dagen då du avslöjar dina drömmar för en ;)

      Ang utmaningen – HELL YEAH! Fixar det ikväll när jag kommer hem :)

  3. Så himla härligt inlägg! Känner igen mig väldigt mycket i allt du beskriver. Och jag är likadan, brinner för det här med att sätta nya mål hela tiden. Jättekul att läsa att träningen betytt så mycket för dig också :D

  4. Bra skrivet! Mina mål med all träning är helt klar att MÅ BRA, bli starkare och såklart få en läckrare kropp på köpet. Att det sedan är en ren lyckokick (nästan) varje gång man tränar gör ju inte saken sämre :)

    Att hela tiden skaffa sig nya mål på vägen tror jag är bra. Annars finns risken att man stannar upp och nöjer sig. Klart man ska vara nöjd men inte så pass nöjd att man ”ger upp strävan efter mer”. Viktigast är väl att man stannar upp och njuter när man väl nått ett mål och inte bara rusar vidare mot nästa…

    • Känner igen det du skriver mer än väl :) Att ha kul på vägen är ett så självklart mål för mig att jag inte ens skrev ut det haha.. Skulle ju ALDRIG träna såhär mycket om jag inte tyckte det var kul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 586 andra följare