nicolesoraya

En blogg om träning, kost och min resa mot ett starkare jag.


8 kommentarer

Insikt

Alldeles nyss stod jag och fotade mina efterbilder. Hade dragit på mig bikinin som jag i somras använde kanske sju gånger – när jag var nere och hälsade på familjen borta i skogarna. Så slog det mig när jag stod där; vilken förändring det har skett! Inte bara rent visuellt, med kroppen, utan med min inställning till min egen kropp! Jag stod där och vände och vred på mig själv, konstaterade jag fortfarande har en bra bit kvar innan jag är helt nöjd, men att jag numera känner mig betydligt mer tillfreds med mig själv. Framförallt tror jag att det beror på att den svullna magen försvunnit. Både synligt och känslan av den.

Kring mitten på november  bodde jag och killen på hotell ett dygn. En spontangrej, men som gjorde enormt mycket för min självkänsla. Längst ned i hotellet fanns nämligen ett gym och en pool som vi självklart besökte. Det här med simhallar och dylikt har alltid varit lite jobbigt för min självkänsla – trots att jag i grunden älskar att plaska runt där i vattnet och bara skämma bort mig i bubblet. Men det är det där med bikinin. Den här helgen när jag stod där i omklädningsrummet insåg jag plötsligt att jag inte alls kände den där vanliga gamla ångesten. Där stod jag i min bikini framför en enorm spegelvägg och bara tittade på mig själv. Konstaterade att jag såg och kände mig starkare. Den svullna magen var borta och både rumpa och lår kändes något mindre. Kanske gjorde belysningen sitt, men där och då spelade det ingen roll. Jag tyckte jag såg bra ut. Kunde känna mig ganska så tillfreds med mitt utseende. Och sen, som om det inte vore det minsta konstigt alls, struttade jag ut till poolområdet utan minsta tvekan i mina steg. Idag inser jag vilken enorm förändring det är för mig. Både där kring hotellpoolen och på vardagarna, när jag provar kläder i butiker eller bara klär mig på morgonen. Min självkänsla har vuxit avsevärt den här månaden – och jag har inte insett det förrän idag!

Så det är inte bara mina synliga resultat jag vunnit den här månaden. Jag har börjat hitta tillbaks till den självkänsla och det självförtroende som sakta smugit sig bort i takt med att kilon och centimetrar smugit sig på, tagit deras plats. De har inte varit borta helt, men nog har de varit betydligt svagare. Så tack igen! För att jag börjat hitta tillbaks till ännu fler bortsprungna bitar av den jag är!

 

 


3 kommentarer

Dag 30 – aaaand FF-månaden är inne på sista dagen!

Gud så fort tiden gått! Dag 30 är här och idag är det sista dagen för oss november-fajtare. Själv fick jag kasta in handduken på riktigt i helgen och helt enkelt erkänna för mig själv att den här förkylningen inte tänkt ge sig riktigt än. Så nu har jag börjat en ny fajt för att bli av med den istället, vilket ju dessvärre innebär att jag fått lägga träningen åt sidan ett par dagar. Inte så glad över det, men what to do?

Med tanke på att det i princip är en dag kvar tills vi ska mäta/väga oss, men jag ändå inte kan träna, så har jag redan mätt. Och faktiskt – det har hänt saker de sista 10 dagarna också! trots att jag bara tränat hälften av dom och mitt i allt hamnade på dopfirande. Så, här kommer resultaten efter novembers fight!

Vikt: -2,4 kg (här står jag fortfarande pretty still, men so what?)

Midja: -12,5 cm

Mage: -11 cm

Lår: -9 cm

Rumpa: -6 cm

Överarm: -3 cm

På 30 dagar – där jag inte varit helt hundraprocentigt strikt med vare sig kost eller träning – känns resultaten inte tokiga alls! Faktiskt så får det mig att inse vilka (ännu mer) fantastiska resultat jag kunnat få om jag faktiskt hållit mig superstrikt till kost- och träningsprogrammet! Så tack FF för ett koncept som kanske inte heeeelt passade mig just nu, men som utan tvekan fungerar över förväntan! Jag kommer utan tvekan köra vidare med de kunskaper jag fått och kanske hoppar jag även på 6-månaders-programmet efter jul.

Och TACK till alla er fina fajters därute som varit med och stöttat och peppat både här och på FB-forumet! Ni gjorde verkligen skillnad! Nu vill jag veta hur det gått för er!

 


2 kommentarer

Dag 25 – Time flies!

Herregud jag gjorde det igen! Med allting som pågår i min vardag just nu så glömmer jag helt enkelt bort att lämna fotspår både här och där. Men – jag lever, jag tränar duktigt och gör mitt bästa för att få maten att funka med mina hektiska och lite väl fullspäckade veckor. Och nu ser jag ljuset!

Hoppas ni mår bra, ni fajtare! 


8 kommentarer

Dag 20 – Let’s measure!

Så är vi framme vid den tjugonde dagen som också innebär mätning av resultat! Jag fuskade faktiskt eftersom jag var så gaaaalet nyfiken och redan i fredags började jag smygfota lite och göra före/efter-bilder. Jag vet inte ens hur jag ska börja med att förklara min förvåning över hur mycket det syntes att det hänt saker med kroppen! Och det trots att jag inte varit Hitler-hård med programmet och dieten den senaste veckan. Riktigt härlig känsla!

Men så idag har jag i alla fall vägt och mätt mig. För alla er som är lite nyfikna på vad som hänt:

Vikt -2,1 kg (här händer inte så himla mycket, men I couldn’t care less för vänta bara..!)

Midja -10 cm (!)

Resten av måtten är mätta dag 6 och dag 20 så jag vet inte vart jag började riktigt, men…

Mage -8 cm

Lår -6 cm

Rumpa -3 cm

Överarm -2 cm

Vilopulsen väntar jag med att kolla tills månaden nått sitt slut. Men på riktigt! HELT okej resultat efter 20 dagar!

Hur går det för er andra?


4 kommentarer

Saturday night

Ännu en träningsfri dag och jag känner hur min kropp börjat återhämta sig ordentligt. Kikade tidigare in på Carro’s blogg och blir så glad av hennes jävligt sunda inställning till träning. Särskilt vilan märker jag är oerhört viktig för mig – både kroppen och huvudet. Jag fungerar inte annars och kan sannerligen inte prestera bra om jag är så sliten som jag är när jag tränat hårt varje dag hela veckan.

Ikväll har jag spenderat kvällen med Viking. Det är fint att ha någon att utbyta lite tankar med gällande träningen – och att inse jag inte är den enda som behöver mina vilodagar. Dagens träning fick helt enkelt bli en jäkligt jämn bowlingmatch och promenader genom Stockholm i höstmörkret. Riktigt trevlig kväll med väldigt fint sällskap, vilket visat sig vara precis vad jag behövt!

Nu ska här hoppas i säng och laddas inför en ny plugg-/praktik-/jobb-/träningsvecka. Godnatt med er!

20111120-005341.jpg


Lämna en kommentar

Having said that..

så ska ni veta att jag fortfarande hejar på er andra FF:are därute och hoppas att det går riktigt bra för er! Hoppas ni sluppit uppleva det jag gjort under en tid och hoppas att även ni insett att detta är på era villkor och ingen annans. Framförallt hoppas jag att ni mår bra! Och fortsätt kämpa – men lyssna på vad ni själva behöver!

Ha en fin helg därute!


4 kommentarer

Ventilera mera!

Jag har varit oerhört dålig på det här! Skrivandet, that is. Jag tror det har att göra med den bristande motivation jag känt sedan min praktik började. Det är något med allt det här – med den bristande orken – som ger mig enorma skuldkänslor och även får stressen att sprida sig i min kropp. I mitt yrkesliv är stress något bra, något som får mig att prestera bättre än jag visste jag kunde. Men på min fritid är stress en av mina största fiender som fullständigt slår ut mig både fysiskt och mentalt. Och den tid då jag inte behöver ägna mig åt något mer än sådant jag inte alls måste göra, det är en av mina oumbärliga energikällor. Det är då jag ägnar mig åt läsandet, målandet, skrivandet och allting annat som i vissa människors ögon kan anses vara helt onödigt. Tidsfördriv. Det var även där träning brukade komma in för bara någon månad sen. För mig är det mina ventiler. Lika essentiella för min överlevnad som de vitala organens funktioner för min kropps. Bara en dag utan är för mig en uppoffring som starkt påverkar hela mitt humör och välmående. Visst är det lustigt hur mycket det kan betyda för vissa av oss att få ägna oss åt att skapa?

Vart jag vill komma med allt det här vet jag inte riktigt. Jag tror jag försöker förklara mig själv för mig själv. Tror jag försöker finna ett sätt att komma överens med mig den här sista streckan av FF-november och förlika mig med tanken på att jag faktiskt kan ha överseende med mig själv ibland också. Jag har ju överseende med alla andra i min omvärld när de ”misslyckas” med saker och ting – så varför ger jag inte mig själv en break?

Det är svårt att finna tiden just nu. Ännu svårare att finna orken. För att stressa mellan praktik och jobb och studier och sen få in träningen – det tär på mig. Förstör ibland hela dagar. Förstör min kärlek till träningen. Och förstörs min kärlek till träningen är jag rädd att det kommer bli tusenfalt svårare för mig att finna den igen. Och det må låta fånigt – men det skrämmer mig. För jag mår bra av träningen – men på mina premisser! När jag gav mig in i FF och allt det här hade jag inte en tanke på att november månad skulle komma att bli så tung. Jag hade inte en tanke på min praktik, som i ärlighetens namn är lika tung som ett heltidsjobb, och den mentala utmattning som ofta medföljer när veckan är över. Men det är inte bara en vecka den här gången, det är en hel månad. En månad då jag går upp i ottan för att stressa mig genom ett träningspass, för att stressa till praktikplatsen, för att stressa därifrån till jobbet och komma hem så sent att jag knappt orkar med studierna överhuvudtaget. Och det är inte ett alternativ. Studierna får inte bli lidande! Så det blir träningen som får försöka pusslas in. För att träningen är det enda som inte betalar min hyra eller ger mig de betyg jag vill ha. För att träningen just nu blivit ännu ett stressmoment jag inte riktigt längre känner att jag gör för mig själv alla gånger. Och där har vi själva kärnan till min bristande motivation!

Jag säger inte att jag inte tränar. Men jag säger att det här konceptet just nu inte riktigt fungerar för mig. Visst ger det resultat och visst är jag glad att jag fått ordning på matvanorna igen, men jag har inte kul längre. Träning för mig – och anledningen till att jag började tycka om det – var just för att det inte kändes som ett måste. Det var kul och fick mig att må bra och gav mig ett socialt utbyte. Träningen och gymmet blev för mig en tillflyktsort och något som ständigt byggde upp min motståndskraft för yttre påfrestningar. Just nu börjar det gå åt motsatta hållet. Jag vill inte träna för att jag känner ett måste. Vill inte träna trots att jag varken orkar eller känner lusten – bara för att slippa ett ont samvete. Livet är inte alltid kul och det är fyllt av måsten man helt enkelt måste lära sig att leva med och det är just därför träning för mig måste vara kul! Det är därför jag fortsatt.

Så, det är dags att jag slutar kräva sådant av mig själv som får mig att se ner på den jag är. För jag har ingen som helst anledning att göra det. Jag har inte misslyckats – jag vill bara lyckas på mina egna villkor. Och ja, det kanske tar längre tid, men det får nog göra det. För det är inte alltid resultatet som är det viktigaste i slutändan. Det är vägen dit.

Från och med idag får det vara nog. Inte på FF, men på det dåliga samvetet över att jag inte gör det jag ”borde” varje dag. Från och med idag ska jag försöka hitta samma glöd jag kände i början på hösten när träningen var något jag verkligen brann för. Jag ska träna det jag vill, när jag vill och inte ge mig imaginära bitch-slappar när jag väljer att ge mig en träningsfri dag. Jag tar med mig allt det jag lärt mig från FF och tillämpar det i mitt liv på mitt sätt. Från och med idag ska all min träning vara för min skull och inte för att bevisa något för mig själv jag inte har någon anledning att bevisa. Jag vet redan att jag kan nå mina mål. Jag vet redan att jag har en styrka och envishet större än dom flesta därute. Men jag vet också att jag inte är beredd att överge mitt välmående för att se några snabba resultat.

Från och med idag ska jag ge mig chansen att lyckas. 


2 kommentarer

Comeback – check!

Så har jag då tränat hela morgonen och belönat mig själv med en kaffe och extra lång stund i bastun. Det var kul att komma upp i sadeln igen (i dubbel bemärkelse!) och svettas ikapp med ett gäng morgonpigga människor! Svedberg får nog ändå lite rätt i att gruppen kan påverka mycket, för hade det inte varit för dom och den överdrivet energiska instruktören så hade jag väl aldrig orkat så länge med så hög puls. Svettades nog bort ytterligare ett kilo bara på spinningen..

Körde sen ett FF-pass med lite egna inslag. Tog in en extra övning för främst axlarna och ännu en för att döda magen lite extra. Kändes skönt efteråt, men var galet trött fysiskt efter spinningen. Åtminstone benen! Gud alla dessa imaginära backar!!

Blev sen lite keso med äpple och kanel efter träningen och lite häng med gympersonalen. Nu ser jag fram emot den kommande lunchen (hungrig som sjutton idag!) och en härlig kväll med bästaste Cecilia! Har ni förresten nåt tips på vad jag kan hitta på i drickväg så jag inte faller för frestelsen att ta ett glas vin? Skulle uppskattas massor!

Ha en härlig fredag alla fighters därute, oavsett vad ni fightar för!

20111111-121457.jpg
Måste verkligen göra nåt åt mina hemska naglar! Tips på bra manikyr-ställe i Stockholms innerstad, någon?


2 kommentarer

Pepp pepp pepp!

Tyckte jag behövde peppas lite – så nu har jag bokat in mig på spinningpasset imorgon kl. 06:45! Var ett tag sen jag körde gruppträning (utöver zumban jag kört ibland för skojs skull) och med tanke på min cardioallergi så tänkte jag att man kanske ska ta lite hjälp av gruppen på just den här biten. Den här terminen har det ju pluggats en himla massa gruppsykologi och teorier om hur gruppen påverkar individens inställning och beteende, så nu är det upp till bevis herr Svedberg! Jag hoppas du har rätt!

Så här sitter jag nu och planerar min träningscomeback. Såhär ser det ut än så länge:

06:45 – Spinning

07:30 – Spinning slut = FF-pass börjar.

Är lite sugen på att hoppa på eftermiddagens Zumba-pass med Sabrina, men vi får se. Det finns ju faktiskt ett Zumba-pass på lördag fm också.. Well vi får se helt enkelt!

Här kommer för övrigt ett tips på en GRYM magdödare! Körde den i varje magpass innan FF och känner nu att jag saknar den galet mycket, så jag kanske slänger in den i morgondagens träningspass. Testa vetja! Den ger träningsvärk vill jag lova! ;)

Vikter kan självfallet regleras! Vikten jag körde här på bilderna gjorde jag 3×8, liksom jag oftast gjort när jag kör vanlig styrketräning.


4 kommentarer

Confessions of a restless body!

Varför blir man alltid sjuk när man minst av allt har tid för det?! Ända sen träningen i tisdags morgon har jag känt mig helt ur balans och utan ork. Maten har jag behövt tvinga i mig och träningen har gått jättedåligt eller inte alls. Här snackar vi frustration deluxe! Och självfallet stressar jag upp mig – för att jag inte kan träna, för att jag har svårt att äta, för att jag inte orkar med sånt jag borde. Och sen stressar jag upp mig över att jag stressar upp mig. Nej, att vara sjukt är inte min grej. Särskilt inte nu!

Jag har åtminstone gjort mitt bästa för att sköta maten. Men det har inte varit lätt. Allt jag ätit har liksom fått magen att vridas och vändas och jag förstår inte vad problemet är – men jag har gjort det! Så nu tar vi nya tag och ger oss f-n på att bli bra (fast bättre ändå) och ta igen all förlorad träning! Min kropp har träningsabstinens!

Hur går det för er därute? 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 586 andra följare